Jag vet att jag gör det. Och jag är säker på att du också gör det... Klankar ner på dig själv och jämför dig med andra på många vis. Varför gör vi så? Vi alla lever under så olika förutsättningar och förhållanden, så det är omöjligt att göra som "alla andra".
Jag gjorde det själv idag... rätt så nyss faktiskt. Jag var ute på en promenad. 30 minuter lång och den tar jag nästintill varje dag i veckan. Och så tänkte jag att jag är duktig som verkligen kommer ut på den där promenaden, men samtidigt slog jag bort tanken och tänkte att andra skulle säga: "30 minuter är väl ingenting. Det är ju bara vardagsmotion" etc.
Men så blir jag lite sur på mig själv... Det är då fasiken att jag inte ska kunna få vara stolt över mig själv. Det är liksom ganska stort att jag kommer ut på de där promenaderna ändå.
En elefant hoppar inte lika högt som en antilop. Med min övervikt så klarar jag inte allt lika lätt och smidigt som andra med lägre vikt.
För ett år sedan kom jag knappt ut. Man kan inte ens kalla det för promenad att gå ut med hunden tills hon kissat för att sen gå in igen. Vad kan det varit? Max 400 meter på en "bra" dag. Hade någon sagt till mig att jag skulle gå ut i 30 minuter hade jag bara skrattat åt dem. Tanken på promenader gjorde mig illa till mods.
Men så för några månader sedan så började jag med små steg. 10 minuter. Jag minns att det gjorde mig förvånad över hur kort strecka det faktiskt var. Det blev att jag tog de små promenaderna kanske två gånger ibland.
Sen skulle jag utöka så att jag skulle ta 15 minuter. Och var det rimligt att göra det två gånger om dagen? Jaa, tänkte jag. Det kändes faktiskt så.
Och så när snön hade försvunnit så ville jag börja utforska omgivningarna. Vi har ju ändå bott här nu i snart ett år haha. Så jag gick ut i skogen.... och hittade vägar som jag utforskade. Jag vet dock aldrig hur länge jag var ute. Och jag gick på de vanligt vägarna åt olika håll... Och gick längre och längre.
Så nu slutligen så har jag "hittat" mina 30-minuters rundor. Och det blir verkligen av! Och jag orkar!
Innan var de där små promenaderna på 400 m vad jag klarade av, sen fick jag ont både här och där.
Det känns så himla skönt att jag märker resultat i form att min kropp orkar mer.
Och då tänkte jag att jag hade aldrig trott att jag skulle lyckas gå ner 20 kg på mindre än ett år! Men så klankade jag ner på mig själv igen genom att tänka att det var ju inte så mycket på den långa tiden.
Fast jo! För mig är det det. Jag har aldrig lyckats med en sådan stor viktnedgång någonsin och jag har verkligen fått kämpa. Mest med hjärnspöken! Men jag har tusan i mig klarat av det!
Jag gjorde det själv idag... rätt så nyss faktiskt. Jag var ute på en promenad. 30 minuter lång och den tar jag nästintill varje dag i veckan. Och så tänkte jag att jag är duktig som verkligen kommer ut på den där promenaden, men samtidigt slog jag bort tanken och tänkte att andra skulle säga: "30 minuter är väl ingenting. Det är ju bara vardagsmotion" etc.
Men så blir jag lite sur på mig själv... Det är då fasiken att jag inte ska kunna få vara stolt över mig själv. Det är liksom ganska stort att jag kommer ut på de där promenaderna ändå.
En elefant hoppar inte lika högt som en antilop. Med min övervikt så klarar jag inte allt lika lätt och smidigt som andra med lägre vikt.
För ett år sedan kom jag knappt ut. Man kan inte ens kalla det för promenad att gå ut med hunden tills hon kissat för att sen gå in igen. Vad kan det varit? Max 400 meter på en "bra" dag. Hade någon sagt till mig att jag skulle gå ut i 30 minuter hade jag bara skrattat åt dem. Tanken på promenader gjorde mig illa till mods.
Men så för några månader sedan så började jag med små steg. 10 minuter. Jag minns att det gjorde mig förvånad över hur kort strecka det faktiskt var. Det blev att jag tog de små promenaderna kanske två gånger ibland.
Sen skulle jag utöka så att jag skulle ta 15 minuter. Och var det rimligt att göra det två gånger om dagen? Jaa, tänkte jag. Det kändes faktiskt så.
Och så när snön hade försvunnit så ville jag börja utforska omgivningarna. Vi har ju ändå bott här nu i snart ett år haha. Så jag gick ut i skogen.... och hittade vägar som jag utforskade. Jag vet dock aldrig hur länge jag var ute. Och jag gick på de vanligt vägarna åt olika håll... Och gick längre och längre.
Så nu slutligen så har jag "hittat" mina 30-minuters rundor. Och det blir verkligen av! Och jag orkar!
Innan var de där små promenaderna på 400 m vad jag klarade av, sen fick jag ont både här och där.
Det känns så himla skönt att jag märker resultat i form att min kropp orkar mer.
Och då tänkte jag att jag hade aldrig trott att jag skulle lyckas gå ner 20 kg på mindre än ett år! Men så klankade jag ner på mig själv igen genom att tänka att det var ju inte så mycket på den långa tiden.
Fast jo! För mig är det det. Jag har aldrig lyckats med en sådan stor viktnedgång någonsin och jag har verkligen fått kämpa. Mest med hjärnspöken! Men jag har tusan i mig klarat av det!
0 kommentar(er)
