Barnfilmer

När jag och mina syskon var små så tittade vi väldigt mycket på Disney-filmer. Och musikglada som vi var redan på den tiden lärde vi oss låtarna utantill.
För ett tag sedan fick jag höra från min syster att hon hade pratat med någon om Disney-filmer. Personen hade också tyckt om filmerna, men spolade alltid förbi sångerna för de var inte intressanta.
Fan va jag skrattade! För oss hade det varit en skymf att spola förbi. Tänk vad saker kan betyda olika för olika individer och ändå är det på sätt och vis samma saker i sin helhet.

Aja, det var inte riktigt det jag skulle ta upp.
Förra veckan såg jag Alvin and the Chipmunks för en andra gång eftersom det var längesen jag såg den och ville se den en gång till innan jag såg tvåan.
Ja, och så var det så att jag frågade om vi kunde se tvåan när min syster och svåger var på besök för några dagar sedan. De sa att det kvittade så jag satte igång den.
Men det hann knappt komma två minuter in i filmen innan de utbrister "men detta är ju en barnfilm" i den tonen som menas att de inte ville se den.
Jaja, ingen stor vikt vid det läggs!

Men jag undrar varför många (inte bara min syster och svåger, haha) ratar filmer för att de just ingår i genren "barnvänlig" eller "familjefilm".
Jag menar... jag och min syster skulle mycket väl kunna sätta på våra gamla Disney-filmer nu när v är 26 och 28 år gamla och sjunga med som vanligt. Vi gillar ju dem, så varför skulle vi inte gilla nya barnfilmer?

Att vara eller icke vara.... rädd

DET är frågan!
 
Att vilja göra något så himla mycket men att veta att vägen dit skrämmer mig till livet är otroligt jobbigt.
 
Jo det är såhär att jag pratar om resande... Alltså långväga - charter.
Visst, jag är inte speciellt förtjust i värme och sol, men desto gladare i skugga en solig dag och fläktande vind från havet, en turkos-blå pool eller vågornas brus, häftiga utflykter som aldrig skulle kunna uppnås i Sverige, den svenssonaktiga lyxen att äta ute flera gånger varje dag, kunna gå utan jacka på kvällen/natten.
Ja lite sånt som man kan göra i ett annat land än Sverige på andra årstider än sommaren.
 
Men sen har jag fått den oturen att vara fullkommligt livrädd för att flyga - vilket nästan är ett måste för att komma till de där "paradis-öarna".
Jag har flygit fyra gånger t/r i mitt liv och min rädsla har tyvärr bara byggts på mer och mer för varje gång. Ändå har det inte hänt något farligt under de turerna (förutom turbulens och lite sånt knix). Så jag förstår inte var denna rädslan kommer från.
Kanske "LOST" har något med saken att göra? ; b
 
Aja,jag vet i alla fall att flyg är det säkraste bla bla bla. Men det hjälper inte mig ändå.
Det är i alla fall riktigt längesen jag var på charterresa, hmm.... faktiskt 12 år sedan om jag räknar rätt. Och så fick jag och Juggis en knäpp för några dagar sedan att vi inte ska fira jul hemma utan åka utomlands.
(Jag skrämmer mig själv genom att godkänna detta förslag eftersom julen är typ helig för mig och ska spenderas med familjen med god mat, julmys, Kalle Anka, julmusik, julklappar... Men de alternativen som finns att fira för oss är vi inte så entusiastiska till, men det är en annan historia.)
Men sedan dess så har vi kollat lite på resor och det gör ju inte suget mindre. Men jag har i alla fall mina önskemål:
  • Helst ett nytt resemål (för mig i alla fall), men inte krav.
  • Inget afrikanskt land
  • Så kort flygresa som möjligt - runt 3-4 timmar kan jag tänka mig klara av. Krävs det fler så fine, jag får väl bita i det sura äpplet, men jag mår illa och blir gråtfärdig av tanken.
Inget är bestämt och bokat alltså. Det är bara drömmar vi går runt med. Det skulle förmodligen bli en sista minuten liksom, så det kan hända att vi går in på någon internetsida några dagar före jul och vips så åker vi. Kanske är bäst för min skull också så jag slipper må dåligt redan nu.
Men lite förberedelser har vi faktiskt gjort, haha. Jag köpte en engelskakurs till Juggis så han kan börja lära sig engelska i tid. Och så ska han gå och skaffa pass nu kommande dagarna.
 
Okej, det kanske inte syns jätteväl att jag gråtit ögonen ur mig här, men det är var precis efter jag lugnat ner mig sist jag flög. Det är antagligen en liten stund sen vi kom upp i rätt höjd.
Är ni nu snabba i matte så ser ni på datumet att det inte är 12 år sedan jag flög, och det är sant. Men det är tolv år sedan jag var på charter. Denna resan här ovan var bara till Bryssel några dagar.

Förlåt mitt tjat!

Jag glömde ju en sak.... Innan jag avslutat "Älskade vän" så är det såklart att jag börjar på något nytt. Det är ju inte konstigt för att vara mig inte, haha.
 
Aja... det är tänkt att jag ska publicera allt "smått" som jag åstadkommer... alltså typ noveller och berättelser i denna nya bok som jag valt att kalla "Stunder av glömska".
 
Än så länge så finns en liten töntig saga där vid namn "Hans gröna ögon". Läs om du vill.... Säg gärna vad du tycker också i så fall... Jag blir aldrig fullärd om jag inte får veta mina brister och fel!
 
Ja, alltså tryck på bilden för att komma till boken =)

Det vänder alltid

För ett tag sen var jag riktigt nedslagen i strumplästen. Det var verkligen inte min dag.
För det första hade jag sett ett väldigt sorgligt avsnitt av Glee (ja, jag är löjlig!) och jag vet inte om det sedan påverkade mina kommande reaktioner den dagen.
Men sen var det ju det att jag fick reda på att min mobil var utom räddning, så jag blev nedslagen av det. Grädden på moset var också när jag fick mitt paket från Zalando.se och innehållet såklart inte passade. Och så visade det sig att jag skulle behöva en skrivare för att kunna få ut en retursedel från deras hemsida, vilket jag inte alls fått någon information om när jag beställde. Detta hade självklart hindrat mig från att beställa över huvud taget, då jag inte äger någon skrivare och i stort sett visste att innehållet i paketet inte skulle passa.
Jag var så psykiskt nedslagen att jag grät i omgångar resten av dagen. Jag kände mig missförstådd, kränkt och töntig.
 
 
Men i alla fall... Det hände på samma dag, men idag har motsatserna hänt också, haha.
Jag skickade tillbaka Zalando-paketet (efter att jag hade skrivit ett riktigt syrligt mail till kundtjänsten fick jag ett mail där det stod att de skickar mig en retursedel på posten.... döööh... kunde ni inte bara skickat med den i paketet som vanligt!?).
Och jag fick en "ny" mobil (köpt på Tradera) som jag satte igång idag.
 
 
Så nu är jag glad igen! =)

Dieter funkar inte på mig!

Alltså jag förstår inte vad jag gör för fel. Alla pratar till höger och vänster om hur de går på olika dieter så jag tänkte till slut att "va fan... jag kanske ska prova!?"
Så jag tog och köpte lite olika böcker och tidningar med diet-tips i. Sen lade jag ut dem på golvet och började gå på dem. Men det händer fan inget med vikten ändå, som alla utlovar!
 
 
 
 
 
Ja, alltså det här var ett skämt jag kom på... Du kan skratta nu, liksom. Ah... det var bara det =b

Is it true? Is it over?

Är det någon som är kunnig i mobilhaveri här!?! Jag undrar nämligen för det sägs att "vätska har orsakat oxidering på kondensator intill laddmodul på kretskortet" på min mobil.
Min fråga är då att om detta händer, är det något som kan orsaka telefonen att "dö" helt plötsligt utan någon som helst mening eller händer det just vid tillfället då den utsätts för vätska?
Och menar de att min telefon liksom har utsatts för dopp i toalett eller tvättmaskin typ eller att fukt har krupit in av sig självt?

RSS 2.0