Somliga går med trasiga skor

Cornelis sjunger så vackert om att folk går med trasiga skor och han frågar gud varför det är så. Han behöver inte ta till de högre makternas vetskap. Han kan fråga mig!

Somliga som går med trasiga skor däribland jag gör det av den enkla anledningen att vi inte har råd att köpa nya. Varken skor, kläder, mat eller sånt nödvändigt.

Men alla får ju pengar på något sätt säger ni.

Ja, nu ska jag inte ljuga om att jag inte får pengar. För det får jag, men inte i överflöd om vi säger så. Jag kan inte direkt prioritera att köpa nya skor nu när mina foppatofflor har fått slitas ut under vintern/våren.
Det lilla jag får går direkt till räkningarna. Sen har jag en otroligt bra pojkvän som har stått för nästan all matkostnad den senaste tiden.

Men nu... det är extremt jobbigt. Jag tror inte det finns någon här som kan påstå att de inte tycker det är jobbigt att vara hungrig. Tänk dig då den känslan byggas upp inom dig under hela dagen. Men du vet att du måste dra ut på det in i det längsta. Till den tidpunkten då du nästan svimmar av näringsbrist. Då huvudet pulserar. Då du knappt kan se framför dig för att det enda du tänker på är mat.
Då kan du laga till dagens första mål... bestående av makaroner, och i bästa fall makrill i tomatsås. Sen får du vänta och vänta tills du genomgått hungern igen innan du kan äta igen. Och hela tiden frågar du dig om du kan äta den måltiden. Kommer det räcka tills slutet av veckan? För det är då du räddas av pojkvännens lön.... igen.

Man kan väl säga lite att jag har försatt mig i den här situationen själv, men omedvetet. Som de flesta vet så pluggar jag just nu. När jag sökte till kursen så fick jag sagt till mig att jag inte skulle kunna söka CSN-LÅN under hela studietiden, men det var inga problem för mig. Jag skulle ju få BIDRAGET.... trodde jag.
Det visade ju sig att det var en maxtid på det, vilket jag inte hade en aning om.

Det oturliga är också att jag tänkte ju att jag kommer kunna få in lite lön från hemtjänsten också. Men just nu... när jag har det som värst så har de INGET jobb att erbjuda! Jag har inte hört ifrån dem på två månader!

Ja, jag ville väl inte säga något med det här egentligen. Men jag kan ju ärligt säga att jag nästan blir stött när jag ser reklamer om att man ska skänka pengar till välgörenhet och liknande. De babblar på om att en femma räcker hit och dit. Men allvarligt! Varenda femma är guld värt för mig just nu! Men de flesta vet inte att det kan se ut såhär även i Sverige. För jag lovar er! Jag är absolut inte den enda som har det såhär, och det absolut de som har det värre. Även i vårt välfärdsland.

Nivea Deo Pure & Sensitive

Av Buzzador fick jag för några veckor sedan pröva denna deodoranten. Den ska vara bra för de med känslig hy och eftersom jag har ett psoriasis-utslag just i armhålan så passade det bra. Mitt exem har inte varit ett dugg irriterat under tiden jag har buzzat deodoranten.
Den är också antipersparant i upp till 48 timmar, och det faktiskt sant. Eftersom jag är en väldigt tung person krävs det inte mycket innan jag ska börja utsöndra svett, men icke sa nicke med Nivea =)
Den är även parfym- och alkoholfri. Kan rekomendera den till alla med känslig hud och mycket svettningar!


Ung mamma-blogg

Det finns kanske en del som känner till Micah. Om inte så är det en tjej som nu är 16 och som fick barn när hon precis fyllt 15. Hon har bloggat från början av graviditeten och fram tills nu. Läsarna har fått följa hennes berg-och-dalbaniga vardagsliv som ung tonårsmamma.


Nu tyckte jag det var lite komiskt att hennes blogg blev utsedd som en av de bästa "Ung-mamma-blogg". Varför? Jo... för att hon inte ens tar hand om ungen själv... Hon får inte! Barnet bor hos sin pappa och hon själv bor på ett behandlingshem för att hon lider av massa psykiska besvär. Han bloggar i stort sett aldrig om barnet eller hur det är att vara ung mamma. DÄRFÖR tyckte jag att utmärkelsen var lite feltilldelad.

Grattis?

26 år... tänk vad tiden går. Detta skulle alltså varit dagen då du blev 26 vårar. Vad skulle du hålla på med då? Var skulle du bo? Och med vem/vilka? Hur skulle din familj se ut? Singel, sambo, gift, barn?

Frågorna är många... Och de kommer förbli obesvarade.

Detta blir din 9:e födelsedag som du inte får fira. Det är grymt vad livet är orättvist. Under alla åren har frågan "varför!?" aldrig försvunnit ur mina tankar.


Ewe... du är för alltid saknad!

Sinnesslöa idioter!

Inte så trevligt va? Men det var just det här som utvecklingsstörda människor kallades för tidigare. Och det är heller inte så längesen faktiskt. Rätt tragiskt!


Vi fick en massa artiklar i skolan om hur vården av utvecklingsstörda var förut. Det är rätt upprörande att läsa.

De skickade iväg på hem och instituter, så kallade idiotskolor eller liknande. Där fick de bo i sovsalar med ytterst lite stimulering. Vad var det för nytta? tyckte personalen. De var ju ändå obildbara dvs att de inte kunde lära sig att vara "normala" människor.


Vet du att Sverige har varit nästan som på tiden då nazismen härjade i Tyskland? Jodå! Här skulle det minsann bara finnas "fint" folk. Inga "dåliga" gener fick förekomme. Det skedde tvångssterelisering av de som ansågs vara av "dåligt" arv.


Det är hemskt att de kunde behandla människor på detta viset. Att inte fler reagerade!? Tack och lov för den utvecklingen som är nu i alla fall.
Jag ser fram emot min praktik på gruppbostad med spänning. Kanske jag till och med får använda mig av teckenspråket lite?

En stor dröm

Detta är lite av ett svar till Kalle som undrade om jag skriver något. Han skrev nämligen på sin blogg att han skrev noveller så jag undrade lite om det.


De som har följt mig ett tag vet kanske att jag har en stor passion för att författa. Det är lite av en dröm för mig att någon gång få en bok publicerad och ännu mer en dröm att kunna få titel som författare och livnära mig på det.

Den största chansen enligt mig som jag har nu är att jag avslutar min nuvarande bok som jag skriver på Kapitel1. Jag har publicerat här varje gång jag har avslutat ett nytt kapitel.
Men för din skull, Kalle, så publicerar jag den igen så du kan läsa om du vill =)


Klicka på bilden så kommer du till boken!

Citat

Återigen hittar jag ett bra citat som stämmer in på hur jag känner.

"Hon gråter tyst, tårarna rinner ner för hennes kinder. Jag har svårt att se henne i ögonen. Hennes sorg känns så främmande för mig. Men hon måste få ha sin sorg, hon måste få gråta över sin mamma. Men jag kan inte gråta över min mamma, det finns ingen sorg där. Jag känner bara tomhet."

You give me fever

Jag trodde inte det skulle bli så allvarligt med den här förkylningen. Oftast blir jag sjuk pang bom med allt på en gång. Nu började det med bara lite snuvighet.
Men sen har det succesivt höjt sig, så nu sitter jag här med snuvig näsa, irriterad hals och feber som gör mig äckligt trött och tung i huvudet.
Ja ja, jag ska ta en tablett. Kanske blir alldeles lagom nu faktiskt, så kan jag ta och lägga mig i soffan och låta sömnigheten ta över framför någon film.

Sjuk

Usch! Nu har jag gått och blivit sjuk igen. Inget allvarligt dock, utan en vanlig förkylning. Tänkte att jag kanske lättare blir sjuk när det är pollen? Vet inte..
Snuvig är jag i alla fall och det är värst på natten för det leder till att jag inte kan sova ordentligt. Och jag får så ont i halsen av det för jag snarkar. Så bakre delen av gommen är helt öm.
Tur att det inte är skola då i alla fall så jag t.ex kan lägga mig om jag blir extremt trött. Men men. Det går väl förhoppningsvis över snart.

30 grader i februari

Jag har hört om denna serie från massa olika håll. Några har till och med sagt att det är min smak, men jag har inte fått tummen ur att kolla ändå.
Förrens idag då. Började se nu i kväll och har sett fyra avsnitt på raken, och jaa... Det var nog ändå min stil, för jag gillar det.

För dig som inte har sett eller hört om den så är handlingen i stora drag såhär:

En ensamstående mamma jobbar nästan ihjäl sig och får en stroke hemma i Sverige. Därför säljer hon hus och pick och pack och tänker börja om på nytt i Thailand. Hon köper ett semesterställe som hon blev kär i när hon besökte det fyra år tidigare med barnen.
En utstött man som har försökt hitta kärleken på många sätt via speeddateing och sådant tror sig ha hittat sin blivande fru i Thailand via nätet.
Och slutligen har vi ett äldre par. Mannen är sjuk och rullstolsbunden. Ingenting kan han göra själva... tror han! Frun Maj-Lis har inget som helst eget liv utan springer så fort han ringer i klockan. Plötsligt känner hon att hon inte vill åka tillbaka till Sverige efter att hon smitit ut och fått smaka på livet.

Ja, lite smått om handlingen. Om du inte sett 30 grader i februari, så tycker jag att du ska ge det en chans. Kjell Bergkvist är med och han är ju en sådan fantastisk skådespelare. Samma med hon Maria... åh jag minns inte hennes efternamn. Hon spelade i alla fall Sally i serien med samma namn. Och var med i filmen Heartbrake Hotel.

Nu såhär lagom kvart över tre är det dags för mig att lägga mig.
Natti natt!

Kören

Idag är det tisdag och det betyder övning med kören igen. En utav de bästa dagarna i veckan enligt mig.

Vi har två saker vi övar för idag. Det är såklart påskgudtjänsten på söndag. Får se om jag kan ta mig till Rydaholm på söndag morgon. Annars blir det inget för mig. Men ska höra idag om det är någon mer härifrån som ska åka, för då kan jag åka med den.

Sen är det så att vi ska vara med i Körkampen som är på karnevalsdagen här i stan. Kören var med förra året också, men då var det just på den helgen som jag hade min sista Livsstilsträff på Väddö, så det kunde jag inte missa.
Men fick sen reda på att det hade varit en ordentlig flopp förra året. Vår kör hade varit först ut och INGET fungerade med ljud och ljus. Därför var det tal om att vi absolut inte skulle vara med detta året, men de som arrangerar det bönade och bad i stort sett, hehe. De LOVADE professionella personer som sköter ljus och ljud. Och soundcheck och alla förberedelser skulle ordnas med ännu bättre, så vi tackade till slut ja.

Jag tänker inte avslöja vad vi ska sjunga, men det kommer bli ett fartfyllt medley med välkända låtar av folkära artister så i stort sett hela publiken kommer kunna tralla med. Lägg en röst på oss om ni gillart!?! ; )

Dåtiden

Kalle undrade hur länge jag har bloggat.

Detta hade jag inte svår på direkten utan var tvungen att rota på min egna bloggsida för att hitta första inlägget. Det skrevs den 16:e februari 2009.
Så på just den här bloggen har jag varit aktiv i lite mer än 3 år från och till.
Sen var det så att jag hade lite andra sidor som jag "bloggade" på, men det var ju ingen direktadress dit. Så detta är väl den "rätta" bloggen kan man säga.

För nostalgins skull.... Detta skrev jag i mitt första inlägg:
"Jaha, nu är jag en bloggare jag också.
Jag, vet, jag är sen! De flesta skaffade väl blogg för flera år sen och har säkert slutat blogga också för den delen. Men, men, jag fick lust att påbörja en, så får vi se hur länge det håller."

Det har ju i alla fall hållt tre år. Då satsar vi på tre år till, hehe.
Tack för att ni står ut med mig! ; )

Älskade vän

Det har gått en otroligt lång period sen jag skrev sist. Jag har väl direkt ingen förklaring till det förutom det jag alltid brukar säga. Jag är periodare ; )
Men när jag väl sitter där i skrivande stund så fattar jag inte varför jag har dragit mig för att göra det. Jag mår ju så bra när jag skriver. Iofs kanske inte just denna boken då den handar om en hemsk period i mitt liv. Jag menar mer att jag mår bra med känslan av att författa. Att få ner mina tankar och känslor i meningar.

Snälla läs vad jag hittills har åstadkommit och kommentera hemskt gärna vad ni tycker!

Du kommer till boken om du klickar HÄR!


Byssan vull

I stort sett hela dagen har Jugge sovit. Även nu ligger han och snarkar. Visste, det är kanske inte så konstigt i och med att klockan är halv två på natten. Men med tanke på hur mycket han hat sovit idag borde han fan vara pigg.
Jaja, han får väl sova på då =)
Natti!

RSS 2.0