18. World bipolar day

Kan man översätta det till Internationella bipoläras dag? Detta är i dag i alla fall - 30 mars! Inte visste jag det förens jag såg en bild på Facebook. Men vad bra! tänkte jag också.

För det behövs verkligen mer kunskap och öppenhet om denna förbenade sjukdom.

Många känner skam ifall de skulle ha en psykisk diagnos, men varför? Det är inget man kan hjälpa ifall man har en sjukdom. Det finns så mycket bra hjälp att få nu för tiden så många kan fungera som om de inte alls hade en diagnos.

Nu vill jag att ALLA som läser detta inlägg klickar upp en ny sida och går in på google. Skriv "bipolär" och tryck sedan på sök. Skaffa och sprid kunskap! Var öppna med att det är ok att vara sjuk. Då kan de som är det till slut våga ge sig ut och skaffa den hjälpen de behöver.
 
 

17. Galna katt!

En utav våra katter är rent utav knäpp! Får han inte som han vill så trotsar han som tusan.

Men som nu till exempel.... När jag kom hem från jobbet stod han precis innanför dörren och gick ut när jag gick in... inga konstigheter so far.
Så skulle jag ta ut Lily så hon fick kissa, detta bara någon minut efter att jag kommit hem. Tro fan att katten står där utanför och tänker gå in igen då, men när vi kommer ut så vill han göra oss sällskap i stället.
När Lily är färdig med sitt så går vi in, och katten följer med.....

Två minuter efter att vi kommit in så börjar han jama klagande - det betyder att han vill gå ut (eller att maten är slut, vilket den inte var).
Envis som jag är så säger jag "nej, du kom precis in, varför ska du ut igen då? Nu får du stanna inne!". Han fortsätter med sitt jamande några minuter och går och stryker sig mot mig och möblerna i närheten.

Till slut så blir han full i fan.... börjar busa med en sladd och tugga på den - jag skäller på honom så han slutar... några sekunder går och han är på sladden igen.

Det hela resulterar i att jag slänger ut honom (inte bokstavligen talat) för att han är olydig - han får som han vill!

Andra gånger när han vill få sin vilja igenom och t.ex. vår andra katt är inne så ger han sig på honom och börjar bråka. Eller klösa på ställen som han inte får.
Antingen är han riktigt smart eller bara jävligt envis och galen.
 
James!

16. I survived!

Äntligen lite ledigt!

Efter att jag fick jobba över 1 timma och en kvart idag så var det med en tung suck som jag satte mig i bilen hemåt.
Tur att det bara är en sådan här skithelg på fem veckor. Den andra jobbhelgen jag har är inga delade turer i alla fall.

Nu ska jag vara ledig i morgon och hoppas på att jag sakta men säkert kommer att återvända till mänskligt stadium från att ha varit lite zombie-aktig några dagar... (ja, jag somnade vid datorn idag igen när jag kom hem... inga konstigheter med det...)

15. När tröttheten tar över

Jag blir lite rädd för mig själv på senare tiden. Jag har perioder då jag sover normalt dåligt (vaknar kanske en, två gånger), sen har jag perioder då jag sover sämre (kan innebära att jag vaknar upp till varannan timme). Jag får liksom ingen ordentlig djupsömn.
Detta resulterar i att jag är konstant trött och kan i stort sett somna när som helst och var som helst.

Men nu denna helgen då.... jag har en jobb-helg. Började i fredags, delad tur lördag, sommartid natten till söndag = minus en timme sömn, delad tur idag (söndag) och morgontur i morgon.

Jag kan säga så mycket som att jag vinglar mig fram på vägarna både till och från jobbet. Jag somnar sittandes vid datorn hemma. Och jag somnar även på toaletten om natten!!!! Haha, ni ska bara veta det dilemmat när man vaknar till på toastolen och båda benen har somnat. Det tog mig säkert tio minuter bara det att få bort myrorna i benen. Men då hade jag också suttit där i över en timma!!!

Någon dag kommer det väl sluta med att jag trillar av toa- eller kontorstolen... eller kör ner i diket.

Ja ja... nu längtar jag till måndag eftermiddag då jag ska slänga mig i sängen efter denna jobb-helgen och crasha hard som man säger.

14. Inte riktigt som det var tänkt

Jag vet att det inte har varit precis varje dag som jag har publicerat något, men jag är bara mänsklig... ibland hittar jag verkligen inte tiden.... eller inspirationen.
Men det har blivit liiite mer liv i luckan i alla fall.
Här blir det mest att jag skriver om det är ett ämne eller en specifik sak jag vill ta upp eller berätta om. Är det en bild eler ett filmklipp jag har, så hamnar det oftast på Instagram. Är det något snabbt eller liknande så tar jag det på Twitter, men oavsett så hamnar allt på Faceook.

Nu stundar en jobbhelg med delade turer.... får se hur det kommer att gå.

12. The start of something new

Då så var första egna jobbdagen avklarad. Lite tufft att börja med en lång kväll med larmtelefonen, men det gick det med.
Det visar väl sig i morgon om det blivit fel någonstans... men då jobbar jag inte hehe Gött att hämta sig lite efter första dagen.

8. Körövning

Nu pratar jag om kör som i sånggrupp och inte något man gör med ett fordon, för övningskörning är jag färdig med ;)

Två gånger i veckan åker jag till två olika körer som jag är med i. Hade jag haft tiden och orken så hade jag gärna ägnat fler dagar än vad jag redan gör åt det, så härligt är det med körsång.
Åh, den känslan i kroppen när alla är samspelta och det klingar så fint med stämmor, det finns nästan inget bättre i världen!

6. Fantisera att det står en innehållsrik, kort och intresseväckande rubrik här

Jaa, nu sitter jag här med två apelsiner framför mig. På ett konstigt sätt så tror jag att c-vitaminer är det bästa emot förkylningar, så varje gång jag får ont i halsen och blir snorig så köper vi apelsiner i mängder.
Och jag tycker alltid att det är lika stort risktagande vid varje inköp. För JAG kan i alla fall inte se på utsidan av apelsinerna om de faller mig i smaken.

Det är inte som med äpple... de vill jag ha rödgula - Royal Gala tror jag de heter. Eller som med päron... de ska vara rätt hårda och glansigt gröna.

Nää, apelsinerna kan vara stora, små, orangea, gula, fina och fula... de smakar alltid olika ändå! Och är det kärnor i.... FY! Då kastar jag de hellre än att sitta och peta och kladda!

Sen är jag väldigt OCD när det kommer till skalandet. Jag kan säkert sitta en timma och skala en apelsin. Jaa, EN TIMMA! Det vita ska ju också bort (-.-')


Nu var det inte alls meningen att det här inlägget skulle handla om apelsiner och hur jag förhåller mig till dem, men det blev så ändå. Och bra var nog det, för annars hade jag bara suttit här och klagat över hur snoret rinner och hur ont det börjar göra varje gång jag hostar.
Då är det väl ändå trevligare att läsa om apelsiner?
 

3. Funderingar i natten

Det sägs att det bara är diamant som kan skära i diamant.... då klurar jag på hur man kunde skära den första diamanten....
 
 

1. En gång för längesen

För två år sedan för att vara exakt, så skulle jag försöka mig på något som kallades för #Blogg100
Det går ut på att man ska skriva ett blogginlägg eller publicera något i sociala medier (twitter, instagram m.fl) 100 dagar i rad.

Jag minns att jag inte lyckades så bra förra gången jag försökte mig på det.... och känner jag mig rätt så fallerar väl detta också efter ett tag.

Men men... jag förlorar inget på att försöka, så here we go!

 

Älskade vän

Det finns en sång som får mig att tänka på dig. Jag sjöng den till ett projekt med XOV. Det är absolut inte det bästa jag gjort, men den är till dig, och jag tror faktiskt inte det gör så mycket att den inte är perfekt.

Jag glömmer aldrig den där dagen för nu 13 år sedan. Det började som en helt vanlig dag. Skoldagen hade precis slutat, min kompis frågade om jag skulle ta sällskap med dem ner till station. Men jag sa nej, för mitt tåg skulle dröja länge, så jag skulle sitta vid datorn i stället i skolan.

Knappt hade jag satt mig ner innan det plingade till i min Nokia. SMS - okännt nummmer - öppna.

"Hon dog i morse"

Världen runtomkring mig försvann. Där fanns bara jag och de där orden. För kvar fanns inte hon, hon var död. Cancern hade slutligen sugit den sista musten ur hon som jag kallade för min bästa vän.

Aldrig mer skulle jag få se henne, höra hennes röst eller prata med henne. Inte öga mot öga i alla fall. Känslan av äcklig insikt gjorde allt ändå så ofattbart.

Så många gånger undrar jag var vi skulle vara i våra liv om aldrig cancern hade hänt dig. Hade vi fortfarande ens varit vänner? Umgåtts?
I år skulle du fyllt 30, skulle vi haft en hejdundrandes fest? Eller bara en mysig hemmakväll med god mat och en bra film?

Fan asså! 13 jävla år! Du är så saknad, älskade vän!

Min coola farmor

Jag insåg precis att det har gått 7 år sedan min kära farmor lämnade oss kvar här på jorden. Och 7 år är så jäkla lång tid! Ändå så saknar jag henne fortfarande lika mycket..... så att jag gråter.
Mina fina snälla underbara farmor. Det var hon som lärde mig att spela kort. Och vi spelade även mycket fia och uno.
Det bjöds alltid på saft och gofika som farmor bakat.

Det luktade speciellt hos farmor. Jag antar att alla har sina speciella dofter hemma. De dofter jag kan förknippa farmor med är nybakat, söndagsstek och palmolives duschcreme.

Hon fick stå ut med mig och min kusins hyss, men vi var ändå alltid lika välkomna. Och hon åkte alltid med mig till min kusins stora hus på landet om sommrarna. Det var det bästa jag visste!

Jag hade som rutin när jag var liten att jag alltid skulle sova över hos farmor från lördag till söndag. Det var lika kul varje gång att förvandla hennes bäddsoffa till säng, men lakan som luktade nytvättat men ändå instängt.
Men en gång avbröt jag faktiskt övernattningen, då jag råkade skära mig på en slags fällkniv. Jag har fortfarande ett stort vitt streck på mitt vänstra pekfinger som vittnar om den händelsen.

Farmor led av KOL, därför ville hon sällan följa med på tillställningar så som skolavslutningar. Hon tyckte det var pinsamt om hon skulle få en hostattack. Stackars farmor med alla mediciner som hon tog morgon och kväll. Jag minns hur jag såg henne ta sina inhalatorer och hur jag själv omedvetet andades in i takt med henne.
Men hon var duktig, min farmor. Trots sjukdom så följde hon med oss till Portugal. Den varma luften gjorde henne så gott och hon kunde gå i uppförsbacke utan att bli andfådd.

Trots att älskade farmor redan hade sin plåga så fick hon även äcklig cancer! Det var också den som tvingade henne ifrån oss.
Du är saknad farmor, nu och för alltid!


Inget är så skönt som att känna sommarbrisen leka med håret på mina ben

Många har nog sett bilden och läst historian bakom den. Ett kinesiskt företag har nu lanserat ett par håriga tights. Varför? Jo, för att män ska få avsmak och inte stirra på kvinnornas ben!

Det är bara så mycket fel i hela den idén!

Hår är något som finns naturligt på våra kroppar. Hade det inte funnits där så hade vi nog fryst ihjäl förr eller senare. Hur sexistiskt är det inte att be kvinnor köpa ett slags par byxor för att få män att bli äcklade och låta kvinnorna vara ifred??? (Och vem är så dum och köper dem när håret finns helt gratis på benen?)

Hur många gånger ska det behöva sägas? Man ska kunna gå naken bland allmänheten utan att någon ska bli antastad!

Och vem bestämmer att håriga ben är äckligt och osexigt? Hur bra självförtroende tror ni att någon får som kanske inte kan bli av med håret på sina ben? Nä, då är man äcklig och oattraktiv!

Många sjukdomar, däribland PCO(S) gör att kroppsbehåringen ökar (just på ben, haka, mage bl.a.). Ja, men va bra! Då sitter vi säkert i båten, inga killar (eller tjejer) vill ha oss pga att vi har håriga ben, så vi kommer aldrig bli våldtagna eller sexuellt kränkta. Vad skönt, nu sparade vi de pengarna!

Nä, fy f*n! En sak säger jag bara... Här behövs inga tights minsann!

Popcorn och chips

Oj! Hej! Ja, jag lever faktiskt... det är väl mer än vad man kan säga om den här bloggen. Det är ju i alla fall inte så att jag kan sätta "bloggare" som yrke direkt.
Men men, nog om det...

För att återgå till rubriken - popcorn och chips. Jaa, vad är det egentligen? Onyttiga snacks som en matmissbrukande överätare som jag inte får äta varje dag. Eller får och får. Vem hindrar mig? Jag själv!
 
(Det är ju så att jag sedan en tid tillbaka påbörjade KBT (äntligen) och då satte upp som mål att köra med bara "lördagsgodis")

Genom min psykoterapeut blev jag slussad till ett nytt projekt som skapas av en arbetsterapeut och en undersköterska. De kallar oss för "Levnadsvanor-gruppen". Det är typ lite som Livsstilskursen instensivt på ca 10 veckor. Vi snackar "bra levnadsvanor", hälsosam mat och motion.
Det är mycket snack om 1177 och Livsmedelsverket, då de måste lära ut enligt deras restriktioner. Tallriksmodeller, fullkorn och nyckelhålsmärkt (bla bla bla)...

Majs är en grönsak.... potatis är en rotfrukt.... grönsaker och rotfrukter är bra! Det ska man äta mycket av!!!
Olja är bättre än margarin. Det är "bra fett". Speciellt vegetabiliska (raps)! Använd olja!!!
Majs + olja + värme = POPCORN!
Potatis + olja + värme = CHIPS!

Jag kan bli riktigt provocerad av det där. Mitt begär gör så att min hjärna försöker komma på sätt att "lura" mig själv. "Popcorn kan väl inte vara så farligt någon gång. Det är ju bara sprängd majs, och majs är ju en grönsak."

Ingen som inte lider av ett missbruk kan förstå hur svårt det är att motstå när sin egna hjärna skriker efter något den vill ha.
Det finns många som inte tycker att sockerberoende finns. Man kan inte vara matmissbrukare. osv osv. Ignorans är det största problemet! Då finns inte den rätta hjälpen. Varför tror ni det tog så lång tid innan JAG fick hjälp?

Att lida av ett matmissbruk är något utav det svåraste som finns. Ditt sug triggas konstant! Dag ut och dag in. "Knarkare och alkoholister har det heller inte lätt" säger ni då. Absolut inte! Jag påstår inte att de ska nedvärderas, MEN! Du kan sätta en alkoholist eller knarkare bakom lås och bom där det varken finns piller, pulver eller dricka. MEN! Mat måste du ha! Flera gånger varje dygn.
Varje gång dina käkar börjar mala faller du tillbaka. Då börjar kampen återigen.
"Håll emot! Ta det lugnt! Du är mätt nu! Det räcker!"
 
 
Galen chipsälskare

Dag 10 - Ett minne från en resa

Det får bli från vår senaste resa - Zakynthos. Bjudna på bröllop blev vi och bokade därför en resa dit när vi fixat med ledigt på Juggis jobb.
Länge gick jag och oroade mig för flygresan, grät lite då och då, men nervsammansbrottet kom några dagar innan. Då ville jag bara skita i allt, och jag stortjöt. Men efter det var jag sval, konstigt nog. Jag förvånade mig själv. Och tänka sig så gick resan otroligt bra! Jag grät bara lite grand.

Ja, ja, det var inte min flygrädsla jag skulle prata om, utom om minnet. Själva bröllopet såklart. Så otroligt vackert arrangerat. Juggis syssling gifte sig med sin Bella på en strand. Havet brusade, solen gassade och ögonen var tårfyllda. Och vilken fest sen! Festligt dukat bord en bit upp på en kulle med utsikt över den långa stranden, havet och solnedgången. Massor av god grekisk mat och bra musik. Dans i fullmånens sken som avslutades med fyrverkerier.
Vilken toppendag!






RSS 2.0