Heja mig!

Ja då var snart denna torsdagen över... Ytterligare en vecka har snart gått och sommaren gör sig påmind genom extremvärme. Men först ska jag berätta om mina "möten" idag.
 
Hos kuratorn gick det väl som tidigare. Inget speciellt peptalk, utan jag berättade bara hur det gått hos sjukgymnasten i tisdags, "gotte"-förbudet och lite smått och gott. Jag gav henne pappret med min "vecka" så vi pratade lite om det också.
Hon tyckte jag hade skött mig bra i det stora hela. Och det verkade lite som hon tyckte att hennes jobb var klart nu för hon frågade om vi skulle ses något mer. Men jag sa att det tyckte jag eftersom jag skulle börja med sjukgymnastiken, och då kunde vi ha som en liten uppföljning på den om två veckor. Det gick hon med på.
 
Och sen gick jag bara igenom byggnaden och hamnade i gympasalen. Det var två gubbar där, och det kändes inte bra till en början, men jag försökte bara ignorera dem och gick direkt till gå-bandet. Fast inte så lätt att ignorer när de hälsade, men men haha.
Jag hade hunnit gå en stund innan sjukgymnasten kom för att titta till oss. Så då hälsade hon mig välkommen... eftersom det var min första gång där. Men hon är mycket mer peppande än kuratorn...... Hon säger i alla fall "jättebra!" väldigt ofta, hehe.
Under nästan en timme varvade jag de övningar eller vad man ska kalla det, som jag hade fått. Mör i benen och svett som jag vet inte vad, gick jag hem - nöjd.
 
Att jag sen lyckats hålla "gotte"-förbudet ännu en vecka gör också mitt hjärta lite lättare.
Jag känner mig dock så tvisidig i det hela. Jag tycker det har gått bra för att jag inte har gett efter för mitt sug... Men jag tycker det har gått dåligt just för att jag har haft ett sug. Men det kommer jag förmodligen ha länge... Vem vet om det ens försvinner!?
Jag är bara grymt förvånad att jag klarat det så här "länge" (ja, två veckor är länge för mig när jag varje dag drömmer mig bort bland moln av sockervadd och sjöar av choklad).

Vårdcentralen

Egentligen skulle jag lagt mig redan, men jag fick ju jaga katter i stället.

Det blir upp tidigt i morgon för besök på vårdcentralen. Först kuratorn och sen gympa.

Hos kuratorn ska jag redovisa hur min vecka (förra veckan) såg ut då jag fick hem ett blad som jag skulle fylla i timme för timme vad jag gjorde. Får vi se vad hon säger om det.... "Så sent kan du inte lägga dig", "gå upp tidigare", "regelbundna måltider", "var är motionen?". Kanske något i den stilen.

Sen som sagt så ska jag gympa. När jag träffade sjukgymnasten så fick jag ju bara pröva på de olika sakerna. I morgon är det på allvar... Jag hoppas ingen är där =/ Jag får väl göra en liten rotation mellan bandet, cykeln och bollen. Sen får jag se om jag får träffa sjukgymnasten någon stund... så kanske hon ger mig någon annan övning. Det får vi se... Jag är peppad i alla fall... får se vad jag känner i morgon efteråt haha.

Catfight

Det är någon jäkla svart katt som kommit och muckat med mina idag. Två gånger... Och igår natt hörde jag några som bråkade, så det var säkert den också.
Jag försökte jaga bort den med vattensprut, men jäklar va kaxig den var. Ville inte lägga av.
Bara skit med katterna nu... Håller jag dem inne kommer de väl bli galna :(



Lite senare:
Nu kom Tyzon in efter fighten.... Och halsbandet är borta! Jag blir tokig! >.<
Vi får helt enkelt gå tillbaka till spot-on-medel för det kan inte tappas eller bråkas av av någon annan jävla katt.

Ja, jag är lite förbannad!

Fästingar

Det här börjar bli löjligt nu. Dag efter dag får vi plocka bort de äckliga krypen, både sittande och de som springer runt i pälsen.
Det irriterande är att det är bara på två av fyra som de kommer. De svåraste katterna att hantera dessutom. Måttligt trött på det här.

Så länge de hade de första bärnstenshalsbanden så var de i stort sett helt fria från äcklen, men nu när de har de nya halsbanden så hjälper de ingenting! Finns det någon som har erfarenhet av bärnstenshalsband och varför de då inte funkar heller???

Visst, jag vet att det finns massor med medel och mackapärer. Men allt är så DYRT! Bärnsten var ett bra och billigt alternativ (i alla fall när man gör dem själv).
Om inget förbättrar sig så får jag väl köpa Frontline till bara de två. Men det är så jävla svårt att aplicera... Som jag nämde tidigare så är det de svåraste katterna att hantera. De går inte att hålla stilla så pass länge att jag ska kunna aplicera Frontline bra.
 
Nä usch va trött jag är på de vidriga krypen! Utrota dem!!!

Sjukgymnastik

Idag var det dags för mig att knata bort till vårdcentralen igen, men inte för att träffa kuratorn. Det var en sjukgymnast denna gången som jag blivit remiterad till för jag ville ha röresle på recept.
Hon påpekade att kuratorn hade kunnat ge mig det själv, vilket jag fått höra från andra håll också, så jag vet inte varför inte hon gjorde. Men men...

Det var kanske bra att jag träffade sjukgymnasten ändå för hon var väldigt positiv till det hela. Men gruppen för de med rörelse på recept slutar nu i maj och börjar till hösten igen, så hon föreslog att jag skulle komma till vårdcentralen 2-3 gånger i veckan och ha gympa där under sommaren.

Hon visade mig lite övningar jag kunde göra och tipsade vad som var bra för mig. Jag ska gå på band, cykla, göra armhävningar mot vägg och en till övning som är lite svår att förklara. Jag ska ha en pilatesboll bakom ryggen mot väggen. Så ska jag böja knäna och så upp igen.

Jag fick ju pröva på allt och visst blev jag svettig minsann, haha. Nu känner jag mig peppad för det här. Ska dit igen på torsdag efter jag har träffat kuratorn igen.

På måndag blir det hälsosamtal också fick jag reda på. =D

I morgon är det fredag!!!

Ja, det vet väl vem som helst... Men fredag har blivit speciell för mig från och med denna veckan.
Vi har nämligen "dragit ner" på "det goda" här i hemmet... I stället för varje dag så är det tillåtet på fre-sön.

Kanske inte verkar som någon stor förändring för de flesta, men för mig som har ett beroende av "det goda" är det fruktansvärt svårt.

Mitt humör har inte varit på topp precis denna veckan, och stundvis har jag känt mig riktigt deppig för att jag inte får vad jag vill ha.
Det kryper i kroppen på mig. Det blir alltid som värst när jag blir hungrig, eller på kvällarna framför serier.
I huvudet kommer det upp så många underbara bilder på godsaker som gör att jag nästintill kan känna smaken på tungan. Jag tänker på ALLT som jag INTE får.
Och så försöker jag hela tiden säga till mig själv att "snart är det fredag, snart är det fredag, snart är det fredag"....

Och i morgon är det fredag!

Jag kan stolt säga att jag har klarat det! Första veckan är avklarad om lite mer än tre timmar.
För att jag inte ska bli tokig och klättra på väggarna så får jag äta nötter och torkad frukt.
I måndags hällde jag jordnötter i en liten kaffekopp (alltså inte mugg). Jag åt halva mängden på måndagen och halva mängden på tisdagen. Igår och idag har jag haft några bananchips i fil när jag ätit det vid två tillfällen.

Även om vissa kan tycka att jordnötter och bananchips ingår i "det goda" så gör det inte det för mig. Det är i alla fall bättre alternativ till chokladen, glassen, kakorna, chipsen eller bakverken.
Och jag är då dessutom stolt över att jag lyckades äta så liten mängd av mina substitut, trots att mitt sug varit frustrerande högt många gånger.

Klapp på axeln till MIG! =D

This is the end

Nu har jag precis haft ett betygsamtal med läraren i Biologi 1. Jag är alltid nervös att ringa sådär till okända och att veta att jag dessutom skulle bli förhörd på tunga grejer var ju inte direkt lugnande precis haha.
Men han pratade lite allmänt först vilket fick mig att hinna samla mig. Ibland frågade han lite frågor och sen förklarade han lite ditt och datt.
Jag fick bra respons på mina svar så det kändes skönt. Men han skällde lite på mig för att jag bara satsar på godkänt (E). But hey! That's just who I am =D

Jag trodde inte att jag skulle få veta mitt slutgiltliga betyg i samtalet, men det fick jag...........

.............. D!!!

Så nu är jag officiellt (till och med mer än) godkänd i Biologi 1 och kan avsluta den.
Jag som inte trodde att jag skulle klara de första veckorna, haha! Så nu blir det att söka nästa kurs till hösten....

Jag tog ett prövande steg, på en avvikande stig från min väg, för att se ifall marken skulle hålla.... och det gjorde den. =D

Förra gången

Jag ska bara dra det lite snabbt hur det var förra gången jag sökte hjälp inom sjukvården för min ätstörning.

Det hela började när jag gick en fortsättnings-distanskurs (kan man säga) på Väddö Folhögskola som var påbyggnad på Livsstilskursen. Under träffarna som vi hade så hittade vi på massor med roliga aktiviteter, gud va jag saknar Väddö ibland! Vi hade bl.a. motiverande samtal, som jag tycker är suveränt. Tillsammans med någon av lärarna har man ett samtal. Man pratar om allt möjligt men man fiskar också fram något som är ett problem, eller något som är positivt. Så får man fundera på vad man kan göra för förändringar för att man ska få positiva effekter i stället. Så sätter man mål och delmål och jobbar med dem så att det så småningom ska bli en livsstilsförändring och en vana.
Under ett av de här samtalen så kom vi i alla fall fram till att jag hade en ätstörning - överätning och att jag förmodligen inte skulle kunna klara det här på egen hand.

Mina lärare var toppen och ringde runt och hörde sig för i mitt landsting om var jag kunde vända mig. Det slutade med att jag fick en telefontid till psyk. Efter det samtalet fick jag hem remisspapper som jag fick fylla i.

Jag skrev allt som det var både med min ätstörning, men även min ångest som dyker upp titt som tätt.

Jag blev kallad till ett samtal där efter remissen var inskickad.
Jag har för mig att det var två kvinnor som jag fick träffa och berätta i stort sett allt som de redan visste genom remiss och telefonsamtal.
 
Men eftersom det inte finns någon ordentlig hjälp här för ätstörningar som inte handlar om anorexi och bullemi så visste de inte vad de skulle göra. De ville skicka mig till en dietist, men jag sa att det är meninslöst.
Jag har redan gått hos dietist när jag var yngre, och under mitt år på Väddö hade vi kostlära - jag vet alltså vad jag ska äta, hur jag ska äta och när jag ska äta, vilket är vad en dietist skulle säga till mig.
Och det andra förslaget var att jag skulle få gå till en psykolog. Jag gick med på det, men kände ändå inte att det skulle bli bra i slutändan.

Jag träffade psykologen  några gånger, men det funkade inte alls. En psykolog ska mest sitta och lyssna på någon som behöver prata av sig. Jag behöver någon som bollar med mig, diskuterar, hjälper mig finna problemet och sen pushar mig till att sätta ett mål. Jag behöver de motiverande samtalen!
Jag slutade att gå till psykologen till slut då det inte gav mig någonting att sitta där och prata om barndomen. Hon frågade även (som så många andra) om jag funderat på Gastric Bypass, och då blev jag bara så trött. Hur många gånger ska jag behöva säga till sjukvården att det inte löser mitt problem!?
 
Ja, så såhär var det förra gången. Nu får vi se hur det går den här gången. Det som stundar är sjukgymnast och hälsosamtal med lite provtagningar. Plus ett tredje besök hos kuratorn..........

Kuratorn del 2

Så var jag hemkommen från ännu ett besök hos kuratorn. Det kändes bättre denna gången men fortfarande inte riktigt bra.
Det känns lite som att hon vill försöka hjälpa mig på egen hand fastän hon påpekar att hon inte har jobbat med sånt innan, för när jag även idag frågade vart jag ska vända mig för KBT så ger hon inget svar.

Hon skulle i alla fall ordna så jag får träffa en sköterska och kolla blodtryck och socker och det är bra.
Hon gav mig lite småuppgifter också att göra, så vi är nästan där.... nästan vid motiverande samtal, men jag känner fortfarande av en aning snäsighet.
Dock var hon mer ödmjuk idag och påpekade flera gånger att hon förstod att suget är oerhört svårt. Jamen tack så mycket! Äntligen! =/

Jaja... då får jag se när jag blir kallad för check-up... för övrigt är det träff med sjukgymnast om två veckor. Hoppas på bra respons för mina önskemål....

RSS 2.0