SajberFina

När försök till besparingar i stället ger merkostnader!
Låt oss säga att vi har en avdelning på ett äldreboende. Där bor det 8 st äldre personer med olika behov av hjälp. 3 st är rörelsehindrade och rullstolsburna, 2 st lider av demens och resterande 3 är bara väldigt gamla och klarar inte allt i sitt vardagliga liv.
På den här avdelningen jobbar på morgonen 4 st personal - Kalle, Berit, Najda och Ahmed. De har alla heltidstjänster och går just nu på ett schema då de jobbar i stort sett varannan helg med långa eller delade turer. Deras löner ligger på ca 25.000 kr var.
 
Det är på morgontimmarna som det är som det är som stressigast. De måste vara två personal på varje person som är rörelsehindrad för att genomföra alla moment så som hygien, påklädning och lyft till rullstol. Idag bestäms det att Nadja och Ahmed tar tag i dubbelbemmaningarna. Kalle och Berit får hjälpas åt att dela ut mediciner, stoppa den ena dementa damen från att smita ut från avdelningen, göra frukost till alla hyresgästerna, stoppa den andra dementa från att ta på sig urin-blöta kläder, se till att de tre väldigt gamla personerna kommer upp och kan starta med morgonbestyren och hjälpa den smitande damen att duscha då hon lyckats få av sig sitt inkontinensskydd och nu var nerbajsad.
Vid frukosten serveras havregrynsgröt, smörgås och kaffe. Ahmed, Berit och Nadja sitter och hjälper de rörelsehindrade att äta medans Kalle häller upp kaffe och serverar, stoppar den dementa damen från att hälla kaffet på bordsgrannens gröt och avleder en konflikt mellan en av de mycket äldre och den andra dementa då det hade kastats en smörgås som resulterat i fläckar på den äldres blus.
Efter frukosten sätts radion på som spelar gamla godingar. De rullstolsburna blir placerade i närheten av musiken och de äldre tar med sig varsin kopp kaffe för att placera sig i sofforna och fotöljerna och minnas den gamla goda tiden. De två dementa strövar omkring, sätter sig ibland hos de andra, men är snabbt uppe igen. De är på väg ut från avdelningen flera gånger var och försöker även gå in i de andras lägenheter då och då, men blir stoppade av personal.
Kalle har under tiden dukat av frukosten och försörjt vårdtagarna med mer kaffe och något tilltugg. Ahmed och Berit är i tvättstugan och fixar medans Nadja umgås med vårdtagarna samtidigt som hon hjälper de rörelsehindrade med kaffe och kaka.
Personalen kan andas ut lite... de klarade den här morgonen också. De bestämmer att Kalle och Nadja kan gå ut en runda med två av de rullstolsburna och så kan de äldre traska med sina rullatorer. Det är ju så fint väder! Jackor och skor tas på och gruppen börjar ge sig iväg från avdelningen. Ahmed får hindra den ena dementa att följa med och säger att de kan gå ut i eftermiddag.
Det börjar förberedas inför lunchen med bl.a. dukning. Nadja tar hand om det samtidigt som Kalle springer efter den andra dementa som börjat ropa efter sin mamma och gråter. Promenadgänget kommer tillbaka i god tid innan lunch så att inkontinentskyddsbyten kan genomföras på samtilga rörelsehindrade och dementa. De mycket äldre klarar det nästan helt själva. Två personal blir låsta en bra stund för de rörelsehindrade måste lyftas från rullstolarna till sängen, vändas och rullas, tvättas och kanske smörjas, på med kläder och sen lyftas tillbaka till rullstolarna. Kalle och Berit hjälps åt med detta och Nadja hjälper de dementa och Ahmed assisterar de mycket äldre med det som de inte klarar själva.
Lunchen kommer i värmeskåp och serveras. Upplägget är detsamma som vid frukosten - tre hjälper de rörelsehindrade och den fjärde serverar och hindrar att några olyckor sker med de dementa.
Eftermiddagen börjar krypa närmare. De flesta vill vila en stund efter lunchen, så Nadja och Kalle hjälps åt att lyfta de tre rullsolsburna till sina sängar medans Berit dukar av bordet. Ahmed tar med sig den smitningsbenägna dementa på en kort promenad för att se om det kan göra henne mindre orolig. Berit tar hjälp av den andra dementa att vika tvätt i tvättstugan.
Nu är det rätt lugnt... personalen hinner städa några lägenheter, förbereda eftermiddagsfika och spela fia med de två dementa En efter en dyker de tre äldre upp från sina vilostunder. De sätter sig i sofforna och fotöljerna med kaffe och kaka för att titta på TV. Berit och Nadja börjar hjälpa de rörelsehindrade. De byter inkontinensskydd igen och lyfter dem till rullstolarna. Därefter bjuds även dessa tre på kaffe och kaka. De dementa har redan druckit kaffe. Den ena ville fortsätta spela fia och den andra sitter nu och pratar med TVn.
Kvällspersonalen börjar dyka upp. Kalle ger rapport om vad som hänt under dagen och sen kan de alla fyra gå hem och vila ut till nästa arbetspass.

Sen blir det besparingskrav! Det bestäms att en personal från den avdelningen måste gå. De behöver spara in de där 25.000 i månaden som en av personalen tjänar. Nadja blir den som tyvärr får sluta.

Morgonen kommer då Kalle, Berit och Ahmed ska jobba utan Nadja. Inget annat har förändrat sig. De tre rörelsehindrade personerna bor kvar, likaså de två dementa och de tre mycket äldre.
Kalle och Berit börjar på med dubbelbemmaningarna. Ahmed skulle börja dela ut morgonmedicin men fick hela tiden springa ifrån då den ena dementa försökte smita från avdelningen några gånger och den andra dementa gick runt i korridoren utan kläder med avföring på kroppen. Den sista medicinen gavs nästan en timme för sent.
När väl alla vårdtagarna var uppkomna och påklädda så hade det inte hunnits med att göra frukost. Snabbt slängdes det ihop några mackor och till det fick de mjölk då kaffet inte var igångsatt. Som tur var så hade de fil till de som ville ha något mer.
Ahmed, Kalle och Berit hjälpte de rörelsehindrade att äta, men fick turas om att gå ifrån för att serva de andra vårdtagarna eller avstyra olyckor med de dementa. Frukostbestyren blev klara betydligt senare än vanligt, så något förmiddagskaffe var knappast lönt för att inte förstöra aptiten till lunch.
Strax efter frukosten började en av de äldre bete sig konstigt. Hon fick inte riktigt fram ord och började krampa. Ahmed tog ett blodsockerprov på damen då hon var diabetiker, Berit ringde efter ambulans och Kalle försökte lugna de andra vårdtagarna som blev mycket oroliga över sin granne. Blodprovet visade att damen hade för lågt blodsocker och Ahmed fick ont i magen. Han försökte minnas morgonens medicinutdelning. Han hade fått gå iväg när han höll på med damens insulinspruta. Kunde han ha gett fel dos?!? Han försökte få i damen någon sött, men hon var inte längre kontaktbar. Ambulansen kom snabbt och tog med sig den äldre damen till akuten.
Det hade tagit lång tid att lugna de två dementa vårdtagarna efter tumultet på förmiddagen, så när lunchvagnen kom hade inte de rullstolsburna hunnit bli bytta på. Berit och Kalle fick försöka att snabbt byta på de tre innan maten. I all hast så råkar Kalle belasta fel i ett vridmoment så det knäcker till i hans rygg och börjar göra ont. Men han kan ju inte sluta nu, så de gör färdigt så att vårdtagarna ska kunna få sin lunch. Under tiden har Ahmed försökt duka fram allting samtidigt som den ene dementa öppnar dörrarna till andras lägenheter och ropar efter sin syster.
Till slut sätts alla till bords och serveras mat som hunnit börja svalna eftersom de var lite sena med allt. Kalle springer snabbt iväg för att ta ett par Alvedon för sin rygg innan han kan hjälpa till med matningen. Ahmed säger inte ett ord under lunchen och Berit får hela tiden avbryta matningen för att sätta tillbaka de dementa vid matbordet.
Eftersom Kalle har ont i ryggen så behöver han inte hjälpa till vid dubbelbemanningarna efter maten. Han dukar av, gör kaffe och tar fram fika till senare samtidigt som han hindrar den ena dementa från att kissa i en blomkruka och den andra dementa från att öppna ut till balkongen. När Berit och Ahmed är färdiga med läggningarna så hjälps de åt med tvätt och städning av någon lägenhet. Mycket mer hinner de inte eftersom de måste få upp alla igen så de kan få lite fika till slut.
Berit upptäcker att de tidigare inte hade fått en av de rörelsehindrade helt ren från avföring då de stressade. Det hade redan frätt ett hål på huden så hon tvättade extra noga innan de avslutade. Sjuksköterskan kontaktades och skulle ta en titt senare.
Slutligen kunde de avsluta dagen med eftermiddagsfika innan kvällspersonalen kom. De tre går hem och undrar hur det ska gå vid nästa arbetspass.

Ahmed sjukanmälde sig inför nästa arbetspass och var borta i en vecka.
Kalle kämpade på några dagar, men ryggen blev värre. Till slut gick han till läkaren som sjukskrev honom för ryggskott. Han var helt borta i tre veckor och fick sen börja jobba stegvis 25 - 50 - 75 - 100% för att inte skadan skulle komma tillbaka.
Den äldre damen med diabetes fick behandling mot lågt blodsocker och fick ligga inne på sjukhuset några dagar  för observation.
Såret som den rörelsehindrade fick behandlades som ett trycksår av sjuksköterskan på äldreboendet. Det tog två månader innan såret var helt läkt.

Så vad blir summan av detta? De ville spara in 25.000 kr. Blev det så? Under en vecka fick de betala sjuklön OCH lön till vikarien som ersatte Ahmed.
Likaså var det för Kalle. Han fick sin sjuklön såklart, men även där betalades det lön till en vikarie.
Sjukhusvistelsen för den äldre damen kostar också en hel del. En kostnad som lätt hade kunnat undvikas ifall bemanningen hade fått bestå.
Behandlingen av trycksåret med material och tid är också en högre kostnad än vanligt.

Det är inte bara personalen som kommer till skada av dessa besparingar. Även vårdtagarna! Och det sparas ju inte ens, eller hur. Det kostar bara mer? Förstår inte de högre uppsatta det? Var finns konsekvenstänket??? Det handlar om människors liv! Både arbetare och vårdtagare!