Älskade vän

Det finns en sång som får mig att tänka på dig. Jag sjöng den till ett projekt med XOV. Det är absolut inte det bästa jag gjort, men den är till dig, och jag tror faktiskt inte det gör så mycket att den inte är perfekt.

Jag glömmer aldrig den där dagen för nu 13 år sedan. Det började som en helt vanlig dag. Skoldagen hade precis slutat, min kompis frågade om jag skulle ta sällskap med dem ner till station. Men jag sa nej, för mitt tåg skulle dröja länge, så jag skulle sitta vid datorn i stället i skolan.

Knappt hade jag satt mig ner innan det plingade till i min Nokia. SMS - okännt nummmer - öppna.

"Hon dog i morse"

Världen runtomkring mig försvann. Där fanns bara jag och de där orden. För kvar fanns inte hon, hon var död. Cancern hade slutligen sugit den sista musten ur hon som jag kallade för min bästa vän.

Aldrig mer skulle jag få se henne, höra hennes röst eller prata med henne. Inte öga mot öga i alla fall. Känslan av äcklig insikt gjorde allt ändå så ofattbart.

Så många gånger undrar jag var vi skulle vara i våra liv om aldrig cancern hade hänt dig. Hade vi fortfarande ens varit vänner? Umgåtts?
I år skulle du fyllt 30, skulle vi haft en hejdundrandes fest? Eller bara en mysig hemmakväll med god mat och en bra film?

Fan asså! 13 jävla år! Du är så saknad, älskade vän!

Min coola farmor

Jag insåg precis att det har gått 7 år sedan min kära farmor lämnade oss kvar här på jorden. Och 7 år är så jäkla lång tid! Ändå så saknar jag henne fortfarande lika mycket..... så att jag gråter.
Mina fina snälla underbara farmor. Det var hon som lärde mig att spela kort. Och vi spelade även mycket fia och uno.
Det bjöds alltid på saft och gofika som farmor bakat.

Det luktade speciellt hos farmor. Jag antar att alla har sina speciella dofter hemma. De dofter jag kan förknippa farmor med är nybakat, söndagsstek och palmolives duschcreme.

Hon fick stå ut med mig och min kusins hyss, men vi var ändå alltid lika välkomna. Och hon åkte alltid med mig till min kusins stora hus på landet om sommrarna. Det var det bästa jag visste!

Jag hade som rutin när jag var liten att jag alltid skulle sova över hos farmor från lördag till söndag. Det var lika kul varje gång att förvandla hennes bäddsoffa till säng, men lakan som luktade nytvättat men ändå instängt.
Men en gång avbröt jag faktiskt övernattningen, då jag råkade skära mig på en slags fällkniv. Jag har fortfarande ett stort vitt streck på mitt vänstra pekfinger som vittnar om den händelsen.

Farmor led av KOL, därför ville hon sällan följa med på tillställningar så som skolavslutningar. Hon tyckte det var pinsamt om hon skulle få en hostattack. Stackars farmor med alla mediciner som hon tog morgon och kväll. Jag minns hur jag såg henne ta sina inhalatorer och hur jag själv omedvetet andades in i takt med henne.
Men hon var duktig, min farmor. Trots sjukdom så följde hon med oss till Portugal. Den varma luften gjorde henne så gott och hon kunde gå i uppförsbacke utan att bli andfådd.

Trots att älskade farmor redan hade sin plåga så fick hon även äcklig cancer! Det var också den som tvingade henne ifrån oss.
Du är saknad farmor, nu och för alltid!


Grattis?

26 år... tänk vad tiden går. Detta skulle alltså varit dagen då du blev 26 vårar. Vad skulle du hålla på med då? Var skulle du bo? Och med vem/vilka? Hur skulle din familj se ut? Singel, sambo, gift, barn?

Frågorna är många... Och de kommer förbli obesvarade.

Detta blir din 9:e födelsedag som du inte får fira. Det är grymt vad livet är orättvist. Under alla åren har frågan "varför!?" aldrig försvunnit ur mina tankar.


Ewe... du är för alltid saknad!

RSS 2.0