Vem ägde vem?!

Jag är en sådan person som inte vill vara ovän med någon och försöka lösa knaggligheter så att alla parter är vänner sedan. Detta har resulterat i att jag fortfarande har kontakt med några jag har varit tillsammans med förut. Alltså inte träffar och sådär för de bor långt bort, men jag har kontakt med dem via Facebook eller telefon t.ex. So far so good, right!?

Men det finns ju också de som jag har dejtat men kanske inte riktigt haft alla hästa hemma direkt... men denne återtog kontakt med mig på Facebook för att ganska bra tag sedan efter att han hade haft mig blockad sedan tidigare..
Men i alla fall.... Det är som så att han tror att han är guds gåva till folket, ja på allvar! Han påpekar det flera gånger i sina milslånga statusar på fejjan. Han skriver små noveller flera gånger om dagen om hur bra världen skulle se ut om han var ledare över allt. Eller så pratar han om sina fantastiska musikaliska verk som han komponerar (han kan inte läsa en not och han laddar hem ljudfiler och sätter ihop det i ett datorprogram.... visst det låter fint, men det kan nog vem som helst åstadkomma). Det senaste är nu att han börjat göra mobilappar som inte en människa kommer klara sig utan i framtiden.... Den första appen han gjorde var ju såååå exklusiv - en SMS-app där man kunde skicka till en hel grupp. Nytt liksom!? Grattis!!
 
Jag brukar bara halvt skumma igenom de där tokiga romanerna han skriver och inte bry mig. Men jag vet inte... jag fick bara nog.....

Det här var statusen han skrev:
 
Ja, som ni ser... *harklar mig*... inte alla indianer i den sjunkande kanoten eller vad man säger.. Nä men jag kunde inte låta bli att kommentera, och visst... jag förväntade mig lite motstånd från hans sida, men vad han skrev fick mig att lacka ur. Så det blev såhär:
 
Han blockade mig! =)

En stor dröm

Detta är lite av ett svar till Kalle som undrade om jag skriver något. Han skrev nämligen på sin blogg att han skrev noveller så jag undrade lite om det.


De som har följt mig ett tag vet kanske att jag har en stor passion för att författa. Det är lite av en dröm för mig att någon gång få en bok publicerad och ännu mer en dröm att kunna få titel som författare och livnära mig på det.

Den största chansen enligt mig som jag har nu är att jag avslutar min nuvarande bok som jag skriver på Kapitel1. Jag har publicerat här varje gång jag har avslutat ett nytt kapitel.
Men för din skull, Kalle, så publicerar jag den igen så du kan läsa om du vill =)


Klicka på bilden så kommer du till boken!

Dåtiden

Kalle undrade hur länge jag har bloggat.

Detta hade jag inte svår på direkten utan var tvungen att rota på min egna bloggsida för att hitta första inlägget. Det skrevs den 16:e februari 2009.
Så på just den här bloggen har jag varit aktiv i lite mer än 3 år från och till.
Sen var det så att jag hade lite andra sidor som jag "bloggade" på, men det var ju ingen direktadress dit. Så detta är väl den "rätta" bloggen kan man säga.

För nostalgins skull.... Detta skrev jag i mitt första inlägg:
"Jaha, nu är jag en bloggare jag också.
Jag, vet, jag är sen! De flesta skaffade väl blogg för flera år sen och har säkert slutat blogga också för den delen. Men, men, jag fick lust att påbörja en, så får vi se hur länge det håller."

Det har ju i alla fall hållt tre år. Då satsar vi på tre år till, hehe.
Tack för att ni står ut med mig! ; )

Smärta!?

Annelie säger att det inte gör ont att tatuera sig. Och att det går fort.


Tja... för vissa gör det säkert inte ont. Och så beror det väl på vilka ställen på kroppen som man blir punkterad vad jag har förstått.
Vi uppfattar alla smärta på olika nivåer, och jag vet med mig att jag är en riktig mes! Det finns inte mycket jag klarar. Jag blir ynklig till och med av lite menssmärta.

Och att det ska gå fort!? När jag var med Juggis så var vi där i fem(5) timmar! Och då tycker jag personligen inte att det blev så mycket gjort. Det beror väl lite på vad man ska göra också.

Om någon kunde klubba mig så skulle jag säkert kunna utstå en tatuering, hehe =D


Svar på frågor

Tuula undrade vad det var för ett samtal jag skulle ringa idag...

Det är nämligen så att en vän till mig opererades idag och jag är väldigt nojjig och tror att det värsta ska hända. Samtalet skulle jag alltså göra till avdelningen som hon skulle ligga på så att jag eventuellt kunde få lite information om hur hela förloppet hade gått.
Tyvärr visste de inget än när jag ringde, men hon ringde själv sen och allt är bra :)

Blogga mera?

Tuula säger att jag borde blogga mera eftersom jag sa att det går att följa mig via Bloglovin.


Hon har jäkligt rätt. Senaste tiden har bara försvunnit i skola och allt som kommer därtill. Har kännt mig så utmattad psykiskt och varit bräcklig.
Men nu har jag lov och kan vila upp mig rätt så bra. =D


För övrigt spenderar jag lovet i Uppsala. Först var jag en runda i Norrtälje också =D



Jag ska försöka börja blogga mer igen så gott det går, men bli inte för onda på mig om det är tyst ibland. Jag är inte mer än människa =b

Svar till Tuula

Tuula skrev:
Vadan dessa sockerdrycsk-bubblor? ;)

NÅGON som ger dig dessa känslor? ^^


Hon har helt rätt! Och det vet hon om, haha.

Tack!

Jag har fått fina påhejande kommentarer på mitt "Idag..."-inlägg. Tack så mycket för det, det känns skönt att ha ert stöd =D

Hoppet finns där någonstans...

Tuula säger att jag kommer hitta någon bara jag slutar leta.

Jag slutar hela tiden och varje gång kommer någon och rycker undan mattan under mina fötter så jag faller för dem. Men när jag ligger där tittar de bara på mig och skrattar åt mitt klumpiga fall och går sin väg.

Typ så känns det som, men jag vet Tuula. Någon gång finns det någon som kanske orkar stanna kvar med mig. Just nu hoppas jag ju på att det blir Hagen, men det får tiden utvisa. Jag försöker ta ett steg tillbaka och låta honom andas. Men det är svårt för mig att göra det när jag vill kasta mig in i saker för känslorna svallar.

Tack!

Tack för era fina och uppmuntrande kommentarer på mina nyliga inlägg, Annie och Tuula.

Jag är oftast väldigt osäker på min egen kunnighet och förmåga innan jag utfört något. Men oftast brukar det visa sig att jag klarar av det när det väl är gjort.
Men just dessa saker om venprovtagning och kateterisering är ju saker som kan skada andra. Det gör mig fruktansvärt rädd.Vi får se hur det blir när jag väl är där på praktiken.



Och sen det här med andra folks känslor och tankar. Många lever hellre i sin egen fantasi om att det är bra i stället för att få ett nej och behöva börja om igen. Jag är oftast en sådan person. Jag håller ut så länge jag känner att fasaden kan hållas uppe. Jag vill inte misslyckas, speciellt inte när det kommer till killar. Jag blir "hon som aldrig kan få en kille" och tilläggskommentaren blir då "nä, det är väl klart. se på henne" och sen ett självklart himmlande med ögonen.


Nä, nu ska jag rycka upp mig. Jag kommer i mina moments, men just nu är jag på bra humör =) Tack än en gång för er uppmuntran. Den behövs =)
Kram till er!!

Svar till Tuula

Tuula skrev: "Det är absolut inget fel på dig gumman!" när jag frågade mig själv och alla andra som läser vad som är fel på mig i mitt förra inlägg.

Tack för att du säger så. Det jag antydde på var att det måste ju vara något slags fysiskt fel på mig eftersom min kropp gör såhär mot mig. Halsen blir aldrig bra och ska jag nu komma in i en ny period av sömnlöshet precis när jag börjat hämta mig från den andra vet jag inte vad jag ska ta mig till.


Förlåt att det blir mycket depp idag. Jag har nog en "tyck synd om mig själv-dag" känns det som då jag bara sitter med gråten i halsen och vill försvinna.

Svar till Tuula

Tuula: I love Flogging Molly! Varför har ingen sagt att de ska spela!?


Svar: Förlåt att jag inte nämnt det tidigare, men det blev snabbt påfrågat om jag ville följa med. Och sen hade jag ingen aning om att bandet existerade själv, så trodde inte att någn annan gjorde det heller.

Svar...

Jag hade skrivit ett inlägg för några veckor sedan om att jag försätter mig i situationer som jag egentligen inte vill vara i bara för att inte göra någon arg eller ledsen...

Då sa Tuula såhär:
Man ska aldrig, ALDRIG göra något som känns obekvämt för en själv.. :(


Tyvärr så gör jag såhär ofta för att göra andra till lags. Jag vet inte vad
det är med mig, men också är det mycket bråket mellan hjärnan och hjärtat som
strular till saker.
Jag hatar att veta att någon är arg på mig eller ledsen på grund av mig. Då
står jag inte ut med mig själv!

Svar till Nelly

Nelly skrev: "Usch de lät inge vidare de där med din mamma.. =( Hoppas hon mår bättre och kryar på sig."



Jag vet att jag låter bitter och så, men mamma skulle må mycket bättre om hon sökte hjälp för sin rätta sjukdom. Egentligen "får" jag inte säga så här om min egen mamma, men det skiter jag faktiskt i. Det är hennes eget fel, när hon har behandlat oss som hon gjort alla år. Klart hon får en bitter dotter då...

RSS 2.0