Brrrrr

Nu är jag precis hemkommen från en promenad i, vad jag märkte när jag kom ut, polarkylan. Visst var det skönt att känna att jag gjorde något nyttigt, men det var nästa, nästan så jag struntade i det och gick till Willy's som var meningen. Men jag traskade på och det blev en rejäl runda, så jag känner mig stolt över att jag gjorde det =)

Sen ringde syrran mitt i promenaden så vi bestämde att jag skulle hem till dem när hon slutar nu strax. Trevligt, trevligt =)



Jag hämtade posten också på väg ut. Där låg ett brev jag har väntat på sen förra veckan, så det var upplyftande att hitta det. Så nu börjar det närma sig då jag kan berätta vad som händer =b Någon gång efter den 9:e blir det, hehe.

*GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP*

Gudars va trött jag blev helt plötsligt. Låg i sängen och läste och när jag lade ifrån mig boken blundade jag några sekunder och började snarka på en gång.... Ja, jag hörde det! =b



Har ni klurat på det sista jag skrev igår? (Om det nu är någon som läser dvs, hehe) Jag har gjort det i alla fall. Det har gnagt i mitt huvud ände sedan jag fiskade upp en bunt papper ur ett stort kuvert i lördags eftermiddag. Längst upp stod det med formell text: Lagen om anställningsskydd (eller något liknande). Det krängde till sådär äckligt i magen som om jag missade ett trappsteg eller något... men jag stod ju på plan yta.
Jag har ju vetat att det var nära, men jag trodde aldrig det skulle hända. Jag anade ugglor i mossen då en arbetskollega blev sjukskriven ett par månader och jag inte fick höra någonting om vikariat eller liknande. Och ändå på arbetsplatsen hade de fått besked om att det skulle bli en och samma vikarie, men det blev det ändå inte. Jag var helt fri hela tiden, men chefen kontaktade mig aldrig. Sen kvittrade några fåglar i mina ögon att arbetskolegor hade frågat chefen om jag inte kunde få jobba, men då hade chefen sagt nej. Och jobbtillfällena hade minskat mycket de senaste månaderna.

Så, ja! Nu har jag officiellt "jobbat för mycket" vilket gjort att jag nu kan kräva förtur på tjänster som jag egentligen inte skulle kunna få eftersom jag inte har någon utbildning.

Men det som jag hängde upp mig på var att det stod något i stil med att jag inte kunde få fortsatt vikariat, vilket gjorde mig orolig. För om jag kommer in på utbildningen så behöver och vill jag jobba kvällar, helger och lov, vilket jag trodde att jag inte fick.
Och jag vill ju gå utbildningen för att i framtiden kunna få fasta tjänster utan problem i stället för att gå den här krångliga och knackliga bakvägen.

Därför ringde jag chefen idag (vilket inte var så lätt då hon aldrig svarade, typ) och frågade lite om vad som skulle hända.
Svaren var lugnande, och jag blev nöjd! Jag ska skriva på och därför hamna i bunten av de som har förtur till lediga tjänster. Jag kan fortfarande jobba så mycket jag vill och blir erbjuden. Jag kan gå utbildningen utan problem. Det var i princip detta jag ville veta.
Skulle det skita sig med utbildningen, så kan jag fortsätta på mitt timvick, men också har chans till fast om det dyker upp något. Kommer jag in på utbildningen, så kan jag också jobba när jag kan och vill. Perfekt!


Jag är nöjd! =D

Fa la la la la!

Igår gjorde jag något (enligt mig) coolt. "Min" kör körade för Åsa Jinder och Mathias Holmgren i Rydaholms kyrka. Att backa upp kändisar sådär var häftigt. Och de var jättesnälla! Många "kändisar" kan ju vara högfärdiga och nedlåtande, men det var de absolut inte. De sa att vi var jätteduktiga och vi fick till och med friheten att börja sjunga två av våra låtar. Alltså fick vi vara lite förband också, hehe.
Nä, men det var jätteroligt! Eftersom jag kommer från Värnamo och här inte är så hemskt många kändisar blir jag ju helt till mig så fort jag ser en kändis, hehe. Och nu när vi dessutom blev tilltalade och fick prata med dem blev ju extra häftigt.
Det var lite komiskt för vi var några minuter försenade och när vi kom så kom en annan bil och jag skojade om att det var dem. Och det var det ju! XD Så de steg ur sin bil och hälsade glatt på oss. Så vi var de första som "pratade" med dem *stolt*!


Idag var det också sång i kyrkan, fast på adventsgudtjänst. Lite andra sånger då, ehem... Men det var trevligt ändå =)


Sen åkte Eve och jag vidare i snön till Växjö och mötte upp barnen Olsson med far. Och så badades det i flera timmar! =D Jag åkte kanan massor med gånger och det gick riktigt fort, hehe. Det killar så trevligt i magen =D


Skönt att jag är ledig i morgon så jag får ytterligare en helgdag. Jag tycker helgen har gått så fort, så morgondagen behövs. Men i morgon måste jag ringa min chef och snacka lite. Får se vad det leder till =S
Klura på den ni! För det ska jag också =b

Nej, nej, nej!

Nu har jag gått en vecka eller något och varit sjuk. Förra helgen fick jag superont i halsen och feber. Febern försvann till slut, men halsen har ju hållt sig tills igår typ. Idag var väl första dagen som jag var helt fri från smärta, tack och lov. Men den lyckan fick inte sitta i länge... för typ en timma sedan började det göra ont igen, fast på ett annat sätt. Fan också!!!


Och en helt annan sak nu då... Låt oss prata om prioriteringar!
Jag har jobbat långt kvällspass idag och cyklat fram och tillbaka i snön som en tokig yeti känns det som. Visst, vi har fått dubbdäck på cyklarna, men allvarligt talat så tycker jag inte att det gör någon skillnad. Det har bara blivit tyngre att trampa, annars tycker jag att jag har halkat lika mycket som vanligt.
Skottningen på vissa ställen i stan är under all kritik! Det är typ en decimeter snömodd på sina ställen vilket gör att det känns som att cykla i knähögt vatten med de där dubbdäcken. Därför blir jag ganska irriterad när jag kämpandes och flåsandes cyklar förbi min gamla högstadieskola och ser en plogbil köra runt på cykleparkeringen där. Alltså klockan var 20.00 på en fredagkväll. Kan inte skolgården vänta till söndagen kanske? Det är ju inte så att det ska komma elver dit på några dagar liksom.

Jaja... vad vet jag om det där? De har kanske ett system... men de kanske borde se över det! =b

Wrestling

Även om jag inte har följt WWE så länge, så har jag ändå lärt mig vad de flesta heter och fått mig en uppfattning om dem. T.ex om det är någon som jag håller på eller inte.
Men jag visste inte att det kunde påverka mig så mycket som det gjorde igår och idag. Jag satt verkligen och grät!! =O

Det finns en grupp som är hatad av typ alla. Både wrestlare och publiken. Nexus! =( På grund av ett dumt "vinner du så gör jag detta" så fick Nexus tag i WWE:s mest populära wrestlare. John Cena. Alla var helt i upplösningstillstånd och ledaren i Nexus, Wade Barrett behandlade Cena som skit. Riktigt jävlig var han... tvingade Cena att hämta ett glas vatten som Barrett sen slängde i ansiktet på Cena. Gjorde han inte som han blev tillsagt hotades han alltid av uppsägning.
I söndags var det en match mellan Barrett och den nuvarande WWE Champion, Randy Orton och Cena hade blivit tvingad av Barrett att vara dommare. Skulle han inte utse Barrett som vinnare, så skulle han sparkas.
Cena kunde alltså välja mellan att behålla sitt jobb, men vara hatad och jagad av alla de andra wrestlarna eller bli sparkad.
Han var väldigt splittrad... han ville ju absolut inte bli sparkad, men han ville inte ge en vinst till Barrett om han inte vann självmant, och inte efter hur han hade behandlat Cena heller.
Och vilken match det blev! Så spännande. Flera gånger var Barrett nere för räkning, men Cena räknade långsamt så han klarade sig upp igen. Så höll det på länge. Till slut började Barrett hacka på Cena mitt i ringen och Cena fick nog och puttade till honom, vilket gjorde att Orton kunde göra sin grand finale och Cena räknade ut Barret och därför sig själv. Vilken dramatik!

Han hade sitt tacktal i måndags. Stod och pratade med gråten i halsen. Det var jobbigt.


Fan va jag är töntig! =b

Körkort på g

Igår var det då alltså den här populära Introduktionskursen som nu alla måste gå som ska övningsköra och lära ut. 400 riksdaler vardera för mig och pappsen och till vilken nytta? Fick en massa papper med information, visste det är bra. Fick även en handledarbok som pappa kan ha, det är också bra. Men vad fick vi lära oss? Sådant som man redan borde veta, annars borde man inte köra på vägar! =O

Jag satt och störde mig på två stycken som nästan hela tiden sa emot körläraren och berättade att de inte ville göra ditten och datten. Vad gör ni då där om ni inte vill lära er köra säkert och bra!?!?! Bara trotsiga tonåringar. Jag försökte komma ihåg att typ 95% av dem som var där inne är i övningskörningsålder... alltså från 16 och uppåt. Typ att jag var en av de äldsta som ska övningsköra, och det märktes också. Jag hoppas inte att jag betedde mig sådär barnsligt när jag var 16-17 år =S

Jaja, nu ska vi bara vänta på godkännandet från Transportstyrelsen, och sen är det bara och tuta och köra, hehe. Nä, vi får ta det lugnt och försiktigt i början. Men det är ju bra att börja med halkbana, haha (snöoväder AB)
Men det ska bli kul att börja köra igen. Det var så längesen =) Så se upp på gatorna hädanefter =b

Ingen jul!!!

Sjuk-läget är just nu lite, lite bättre. Halsen gör fortfarande ont, men febern tycks vara borta. Om hals-ontet bara kunde försvinna så skulle jag bli enormt tacksam!


Till min förargelse så blir det inget julfirande för mig =( Men jag måste ta varje chans jag kan för att jobba. Jag hade kunnat fira på förmiddagen, för jag ska jobba julaftons kväll, men nu är det så att varken min pappa eller min syrra ska vara hemma, och jag kan inte fira själv! Så det blir en helg full med jobb i stället *suck*
Julen är den högtiden jag ser fram emot mest under hela året. Det ska vara massor med snö, julsång och mat =D Paket under en glittrande gran och doften av pepparkakor och glögg (jag dricker inte glögg). De senaste åren har det tyvärr inte varit så här, och det har gjort mig väldigt ledsen faktiskt. Och så blir det dött i år igen =(

Önskan gick inte i uppfyllelse

Febern verkar ha försvunnit, men halsen gör fortfarande ont >.<


Idag kommer Jim, så han får pyssla om mig, hihi =D


Måste försöka komma ihåg att jag ska köpa frimärke och lägga på det där brevet så det skickas idag. Annars kommer det gnaga mig hela helgen.

Försvinn!

Jag hoppas att jag vaknar frisk och kry i morgon. Dock tror jag inte det eftersom halsontet visade sig i kväll och då brukar det alltid vara på morgonen också. Jag ska i alla fall ta näsdroppar innan jag somnar så jag kan andas ordentligt och inte snarka sönder halsen.


Ytterligare ett steg på vägen idag. I morgon ska jag skicka iväg ett brev och invänta svar. Det tar ett tag till innan ni kan få reda på vad som händer =b

Inte nu igen!

Vaknade med ond och svullen hals och feber. Kan det inte bara slut någon gång. Febern försvinner några dagar och kommer tillbaka och så om igen. Fast det är första gången som halsen gör ont nu, och det HATAR jag! >.<

7 år!

Även om klockan är över tolv så är det fortfarande onsdag för mig... alltså den 17:e november. För 7 år sedan hände det som inte fick hända. Min vän somnade för alltid!


Det var på våren när vi gick i 9:an som hon helt plötsligt var försvunnen. Det visade sig att hon hade varit på undersökning och skickats vidare för massa provtagningar så man förstod att något var riktigt fel.

Cancer!...

Det är inte rätt att någon så ung ska drabbas av något så hemskt. INGEN ska drabbas av det! Men det hände henne, av alla!

Hon var en riktig kämpe! Ingen kunde tro att hon var sjuk. Vi åkte runt på hennes scooter och gjorde vägarna osäkra =)
Jag minns klassresan till Stockholm... hon hade varit iväg på cellgifter precis innan, så vi skulle ses först på bussen. Första gången hon hade på sig peruk. Det kändes så konstigt att se henne i en anorlunda frisyr, och det märktes att även hon tyckte det var anorlunda. Men tids nog blev det en vana att se henne sådan och till slut så brydde hon sig inte om att ha den på inomhus. Hon var min lilla Skallepär =)
Det märktes inte på henne att något åt upp henne inifrån. Utåt var hon sitt vanliga jag. Bara det att hon åkte iväg då och då och fick cellgiftsbehandlingar och inte hade något hår längre.

Vi började gymnasiet i varsin stad, men träffades på helger och lov. Inget skulle skilja oss åt... ville jag hoppas i alla fall.
Men ungefär ett och ett halvt år efter att diagnosen var ställd så började hon förändras. En ihärdig hosta plågade henne. En trötthet gjorde henne i stort sätt sängliggande. Hon verkade ha ont! Jag satt där i fotöljen brevid soffan där hon låg och åt middag. Hon orkade inte ens sitta upp medans hon åt. Och då gick det upp för mig. Hjälplösheten slet mig i stycken! Här ligger hon mitt framför mina ögon och dör sakta, och jag kan inte göra någonting för att hjälpa henne! INGENTING!

Jag hade spenderat en helt vanlig måndag i skolan och väntade på tåget hem när det plingade i mobilen. Ett SMS från ett nummer jag inte kände igen. Beskedet som fick världen att rasa! En gammal klasskamrat hade fått tag i mitt nummer. Jag ville bara försvinna från världen. Men ingenstans kunde jag ta vägen. Panik!!! Hon fanns inte längre. Aldrig skulle jag kunna träffa henne igen. Aldrig skulle jag kunna prata med henne. Aldrig!


Varje dag dyker det upp saker som får mig att tänka på henne. Tänk att Harry Potter och Dödsrelikerna har premiär på denna dagen, hon som var Potter-tokig. Klart att vi hade gått på bion tillsammans!


Visst blir det lättare ju längre tiden går, men klart saknar jag henne. Något sådant ska inte behöva hända en 17-årig tjej som inte hunnit upptäcka livet.

Hon lever kvar i mitt minne!

Hmm!

Nu blev jag misstänksam =S

Lite hjälp på vägen

Jag vill ge en tacksam hälsning till min lärare som hjälpte mig ett stort steg på vägen idag!

Det är ju så att efter vi har haft Motiverande samtal ska vi göra en reflektion och skicka till henne, vilket jag gjorde idag. Där skrev jag om mina funderingar och "rädslor" för att skaffa professionell hjälp. En stund senare fick jag ett mail där det stod att jag skulle ringa henne, så det gjorde jag.
Hon hade fixat en massa! =D Ringt runt och hört sig för. Vilken toppen-lärare verkligen! Så nu är det upp till mig att ringa ett telefonsamtal i morgon bitti, så får jag se vart det leder mig. Jag är nervös, men samtidigt förväntansfull.

Jag förstår att det här som jag skriver kanske inte är förståeligt i nuläget, men jag ska berätta om det senare. När det förhoppningsvis har kommit igång =D

Den nakna sanningen!

Du kommer förstå senare varför jag valde att döpa inlägget sådär, men inte riktigt än.
Jag sa ju att jag skulle försöka uppdatera lite bättre från denna distanshelgen som var nu, men så blev det ju inte. Jag var inte vid en dator från torsdags kväll till igår (söndags)kväll faktiskt, så det är därför som det inte har blivit några rapporter om händelserna. Förlåt mig! Men jag tar väl det i korta drag nu i alla fall =)


Torsdags: Jobbade några timmar på morgonen som redan var bestämt. Sen var det bara att packa väskan och dra iväg. Jag var rädd att det skulle vara förseningar pga snö eller något, men faktiskt inte. Allt gick så smidigt så. När jag hade bytt i Alvesta så tog jag fram DVDn som jag hade lånat av Jim. Äntligen skulle jag se Shutter Island =D Jag visste inte hur lång den var, men jag tänkte ju att den aldrig kunde vara mer än tre timmar, så jag skulle ju hinna. När tåget stannade i Flemmingsberg och filmen fortfarande inte var slut började jag bli smått panikslagen, haha. Men jag klarade att se klart filmen bara några minuter innan vi var framme. Btw... filmen var bra!!! =)
Så möttes jag och Annelie på Tekniska och åkte bussen till Norrtan. Vi spelade Singstar vilket var längesen för båda två och hade det så trevligt så.

Fredags: Första dagen på skolan. Kul att träffa alla igen, och det var även två som inte varit med förra gången. Vi pratade om hur vi hade haft det med mål och sådant och hur vi såg på tiden som är nu och framåt.
Efter middagen så hade vi fått sagt till oss att infinna oss i aulan på skolan AKA Gullvivan. När vi kom in stod det stafflier och sådant där. Det visade sig att vi skulle måla kroki!!! Alltså måla av en nakenmodell =O Det var ju en upplevelse utan dess like, men jag blev faktiskt förvånad över hur bra bilderna blev. Jag trodde inte jag kunde måla så fint, haha.

Lördags: Först var jag och en tjej till och handlade ingredienser till lunchen och middagen till dagen. Sen var det dags för mitt Motivernade samtal. Det var ett samtal som träffade en öm punkt. Jag visste ju att det skulle bli så och ville ju prata om problemet. Men jag var itne beredd på lärarens hårda svar, men det var bra att höra. Nu ska jag bara försöka reda ut problemet också, och kommer behöva professionell hjälp, vilket jag tror kan vara svårt att få tag på.
Sen blev det konditionstest som var mycket positivt =D Jag trodde nämligen att jag hade gått upp i vikt, men inte enligt vågen i alla fall. Och konditionen hade blivit bättre sedan sist dessutom, så det kändes upplyftande =D
Sen skulle lunchen lagas. Förätten bestod av honungsrostade rödbetor och pepparotskräm. Det var inte gudagott tycker jag inte. Betorna smakade inte honung alls och krämen var alldeles för stark, tyvärr. Varmrätten blev fläskfilé bakat i ugnen under ett täcke av fetaost, creme fraiche och vitlök. En couscous-sallad med gurka och ruccola till det. Supersmarrigt!!! Det ska jag definitvit laga hemma =D
Dagen slutade med att vi gjorde en mindfullness-avslappningsövning på 44 minuter (ja, så lång), men det var inget för mig. Jag slutade lyssna när den monotona rösten sa att jag skulle andas nere i vänstra fotens tår, vilket var det första vi skulle göra typ. Det var ingenting för mig. Det passar bättre när man ska måla upp bilder i huvudet.

Söndagen: Vi gick igenom hur helgen hade varit och vad som skulle hände för oss nu. Prata lite om vad vi ska ha för uggifter till nästa gång, och även vad vi ska göra då på träffen. Alltid lika tråkigt att åka ifrån Väddö, men inget varar för evigt! =)


Jag åkte till mamma på kvällen sen och sov där till idag. Hon klippte av mig typ allt mitt hår, men det fick hon =b Nu känns det konstigt att inte ha något hår som värmer i nacken ; )
Hemskt vad långt det här blev nu, det var inte meningen.
God natt!

Ut och resa

Biljetten är beställd. I morgon kl 14.27 påbörjar jag min resa upp till Norrtälje. Tack och lov med tåg för det fanns sista minuten. Snälla Jim lånade mig sin DVD-spelare så jag kommer kunna se på film. Jag ska även lägga över några avsnitt av Sjunde himlen till mitt minneskort. Det får jag nog göra nu, så att jag inte glömmer det.

Det är alltså Väddö-helg på gång nu igen. Ska bli kul! Träffa bästaste Annelie! =D
Denna gången ska jag försöka rapportera lite bättre än förra gången.

Ett år!

Redan! Tänk vad tiden går på. Även om man ibland vill stanna upp den och bara få andas ut och ta in vad som händer. Men inte det, nej. Jorden fortsätter snurra och därför går sekunderna.



För ett år sedan, alltså den 10:e november 2009, på morgonen somnade min farmor in med sina fyra barn vakandes vid hennes sida.
Många år, nästan alla som jag kan minnas led hon av KOL, vilket gjorde att hon inte klarade så mycket och det var jämnt och ständigt mediciner som skulle tas. Men alltid fanns det saft och bullar hos farmor. Kortleken låg välanvänd och väntande på bänken. Det är så jag minns farmor! Astmamedicin och kortspel.

Nästan varje helg när jag var liten sov jag över hos henne i hennes bäddsoffa. Det var som en rutin. Vi spelade massa kortspel på kvällen. Det är nog hon som har lärt mig de flesta spelen jag kan, och det gjorde hon bra =)

När min kusin kom på besök på lov så invaderade vi både farmors lägenhet och tålamod, hehe. Vi var nog inte så lätthanterliga alltid. Vi klädde ut oss till tanter med farmors gamla kläder t ex.
När det var sommarlov brukade alltid jag och farmor åka till kusinen som bodde på landet. Då var det verkligen sommar för mig =D Jag minns så väl en gång när jag och kusinen hade varit och ridit och när vi nästan var hemma igen så lindade vi in mitt huvud i bandage. Stackars farmor, blev så rädd när hon såg oss. Oj vad vi skrattade!

Med åren så blev KOLen svårare såklart och det tärde på farmor självklart, men hon var en kämpe. Även om hon inte mådde bra så var man alltid välkommen där.
Men den senare tiden så blev hon riktigt dålig. Fick någon influensa som hon aldrig riktigt kunde repa sig ifrån. Också det mycket på grund av den dumma KOLen.
Helt plötsligt, hux flux så hittade läkarna en tumör i magen! Den där jävla sjukdommen cancer är fan oacceptabel. Hur många människor ska den stjäla från oss??? Läkarna kunde tyvärr inte göra något eftersom tumören hade växt in sig i organen på ett sätt att den inte gick att operera bort. Cellgifter var meningslösa. Domen var lagd... nu blev det bara en väntan.

I början gick det an. Hon försökte bo hemma. Hon fick hjälp av hemtjänsten. Men till slut gick inte det heller och hon fick flytta till ett hem som är specialiserad på palliativ vård.
Nu märktes verkligen en skillnad på farmor. För första gången var hon "sjuk" för mig. Hon var sängliggande. Hade syrgas dygnet runt. Åt knappt.

Jag hade inte träffat farmor på många veckor och hade varit bortrest ganska mycket, så en dag när jag var på väg från jobbet så bestämde jag mig att hälsa på henne. Pappa hade rått mig till att göra det, vilket inte gav mig bra vibbar. Pappa och hans systrar var där när jag knackade på. Det visste jag eftersom de numera bodde där för att vaka.
Det var väldigt svårt att se farmor i det tillståndet hon var. Som i en dvala. Hon bara sov och grimaserade hela tiden. De frågade om hon hade ont, men hon svarade något helt annat. Hon var orange! Faktiskt!
Jag var där många timmar. Bara satt. Stirrade på farmor. Stirrade på de andra. Stirrade ut genom fönstret.

Dagen efter var hennes kamp slut!



Du är älskad och saknad av många, farmor. Jag är ledsen över att det tog slut på det sättet som det gjorde. Aldrig ska jag glömma dig!

Oh la la

Idag fick jag reda på en sak som jag verkligen inte hade väntat mig. Det gjorde mig verkligen paff och jag kan inte riktigt tro på det ändå, haha.


Det var tufft att jobba i snöstorm idag. Inte för att jag jobbar utomhus, men när jag ska till de olika gamlingarna blir det ju att trampa på cykeln. Varken snöslasket på marken eller de hårda vindarna gjorde det särskilt lätt.
Sen när jag skulle hem och gå på viadukten så gled jag mer bakåt än vad jag gick framåt kändes det som. Även om mina skor är kängor så är de superhala så fort det blir lite snö. Livsfarliga! Aja, jag kom ju hem till slut i alla fall, men det var inte lång tid innan syrran skulle hämta upp mig för kören, så jag slängde mig i sängen en kort stund för att varva ner.


Nu övar vi ganska mycket på sångerna vi ska köra för Åsa Jinder. Det ska bli häftigt! Jag hoppas bara det blir av =S Biljetterna är väldigt dyra, så det kanske inte kommer en kotte. Du som läser kan väl komma! Snäääääälla!!! *valpögon*. Hör av dig i så fall så fixar jag biljett för lite billigare pris =D

Saker och ting förändras

Dagen blev inte som jag hade tänkt mig, men den blev inte dålig om ni tror det =b


Bara någon minut efter att Jim hade gått utanför dörren för att ta tåget hem så ringde telefonen. Det visade sig vara Jeanette som vara i stan med småttingarna. Vi åkte till City Gross där vi spenderade 95 % av tiden vid leksaksavdelningen där Odin inte kunde låta bli någonting =) HönaPöna satt fastbunden av snuttefilten i kundvagnen. haha.
När vi åkte därifrån så var jag tvungen att snabbt hämta upp min tvätt från tvättstugan för någon tvättade efter mig och sen fortsatte vi till Bredasten för matintag. På den lilla korta biten hann ungarna somna vilket gjorde att modern och jag fick äta i lugn och ro. Får ta vara på tillfällerna, hihi. Båda vaknade percis när jag tog mina sista tuggor, så det var passande.
Nettan och jag hade tagit från BurgerKing men ungarna fick från McDonalds. Måste sett roligt ut att vi åkte från den ena restauranten till den andra =b
Trevligt var det i alla fall! =D


Kvällen har jag spenderat framför TV:n faktiskt, vilket är väldigt ovanligt. Ända från kvart över sex till 22 har det varit bra program.
Psst! Är det vuxenpoäng eller pensionärsvarning på "Fråga doktorn"?? Hahaha!
Men jag måste lägga mig nu innan 23 för i morgon blir det jobb från tidig morgon för mig. Ska bli skönt att göra lite nytta efter en go långhelg. Natti!

Helgen är slut

Den gick så fort tycker jag. Helt plötsligt var det måndag igen. Inte för att det gör så himla mycket. Jag jobbar inte idag så jag har ju fortfarande helg =)


Jim ska åka hem idag så det blir tråkigt att vara själv igen. Det var lättare när jag hade Smilla, men det var för hennes skull som hon fick flytta =(


Igår fick jag äntligen tummen ur och köpte massa ljus. Jag har gått och tänkt på att jag skulle göra det i flera dagar nu, och igår kom jag ihåg det när jag var i affären.
Så på kvällen var lägenheten mysigt upplyst av ljus här och där och det doftade av Magnolia-olja. Det var himlans trevligt =D
Nu har jag också för framtida bruk om det skulle bli strömavbrott igen för det blev det på lördagskvällen. Mitt i slutet av filmen "Nummer 23" slocknade halva Värnamo. Tur att mobilerna finns som kan lysa upp nu för tiden ;)
Det var kul att se hur ljus tändes ett efter ett i alla lägenheterna här. Och vilken stjärnhimmel det blev då!! =D Och tystnaden... det är inte förrens det är strömavbrott som man verkligen märker hur mycket elektricitet låter. När strömmen gick igång igen hördes hur ett lågt surrande satte igång och igår när vi hade lagt oss lyssnade jag efter det igen, och där var det =b


Idag hoppas jag på att träffa syrran lite grand. Ska snart ringa henne, men först efter jag är klar med tvätten.

Städande pojkvän

Det är kanske inte så vanligt? Det är så att min är väldigt noggran och hemma hos sig torkar han golvet nästan tre gånger om dagen. Nu har han taget ett varv med min dammsugare här. Det skulle inte förvåna mig om han komme rmed moppen snart, haha.
Men vad är då bäst? Extrem överstädning eller dammråttor stora som grävlingar? Det sistanämda är ju vad som brukar bo hos mig. Men det lustiga är att om Jim kommer hit och jag inte har städat på många veckor... nästan månader så säger han att han tycker det är lika skititgt hemma hos mig som det är hos honom efter en dag bara. Jag tror att förklaringen till det är att han aldrig dammsugar utan bara torkar golven... han kör alltså runt smutsen i stället för att torka rent. Har jag rätt?

Det är dags för Fredagsmys!

Jim ska snart sätta sig på tåget för att åka hit =D


Äntligen fick jag sova ordentligt i några timmar i natt. Det kändes riktigt skönt att vakna vid halv nio på morgonen och känna mig utvilad. Men sen låg jag och halvsov i ett par timmar till. Vem vill gå upp halv nio när det är sovmorgon? Hehe!
Men tänk vad lite sömn kan göra... Hela veckan har jag varit helt slut i kropp och själ för att jag har jobbat varje dag utan sovmorgon och inte kunnat sova ordentligt på natten. Idag mår jag prima! =D


I kväll efter att Eve har slutat jobba ska hon hämta upp mig och Jim och så ska vi åka till kyrkogården för att tända några ljus för våra kära som inte finns bland oss fysiskt längre. Jag måste bara komma ihåg att jag ska gå och köpa ljusen med =b
Det är tyvärr många dödsfallsdatum i november för mig. Ewe, Farmor och A's mamma =(


Hmm... nu när jag tänkte på anhöriga kanske jag skulle ta mig i kragen och fortsätta sätta in kort i ett album, vilket jag började med typ... förra våren? Jag är ju jäkligt bra på att börja projekt, men aldrig avsluta dem. T.ex alla berättelser/noveller/böcker som jag börjar skriva, broderier och nu då fotoalbumet. Varför är jag sådan? Vill jag aldrig ha något avslut i mitt liv eller?
Fan jag ska nog ta och göra det nu, nu blev jag sugen. =)

Snabb uppdatering

Just nu är jag hemma hos min syrra som ska till att laga mat. Jag ska nog försöka få hjälpa till lite med, men ibland vill hon inte bi störd i köket =b

Hon ska laga en tomatsoppa med hjälp av en receptbok jag gav henne i födelsedagsresent. De försöker ju äta LCHF-dieten så mycket som möjligt nu, så jag gav henne en bok där man kan laga husmanskost med LCHF, vilken hon blev glad över. Hoppas bara att maten är god nu då också, hehe.

Jag väntar också på att få spela en låt för henne, men hon pratar i telefon så jag kan inte det än. Hon har säkert hört den, men hon kände inte igen den när jag försökte sjunga den för henne. Evert Taube med Håkan Hellström. Jag tycker den är riktigt bra, men det finns en som är ny som kom precis. Jag vet vilken dy hon varit i. Riktigt bra är den!

I morgon får jag sovmorgon om jag nu lyckas sova i natt. Har inte gjort det på två nätter nu så både kroppen och psyket är slut av allt jobb men ingen sömn. Ändå kan jag inte sova! >.<

Måste försöka

Jag skaffade mig Bloglovin för bara någon vecka sedan och jag gillart. Så smidigt! =) Men jag sökte på min blogg där och eftersom jag skriver så sällan så kan de inte ens hålla någon statistik på mig. Haha! Jag känner mig så dum. Vad ska jag ha en blogg till när jag aldrig skriver i den? Men jag vill ju ha en blogg så någonstans inuti mig så måste det finnas någon som vill skriva?! =b

Så vad ska jag då skriva om? Ska jag bara babbla på om mina ointressanta dagar eller inrikta mig på något speciellt ämne och skriva om det när det faller in? Jag har väl inga speciella saker som jag är riktigt nördig på... Jo, Harry Potter, men det är väl inget jag kan blogga om?

Om du nu sitter där vid din skärm och läser detta... ge mig ett förslag på vad jus DU skulle vilja att jag skrev om. Kom igen! Var inte blyg =D

RSS 2.0