4. Sjukvården

De som följer mig, men framförallt känner mig personligen vet att jag har haft en hel del kontakt med sjukvården under det senaste året. Fokus har varit att jag ville ha hjälp med först och främst min ätstörning. Vi kan kalla det matberoende.

Just på den fronten står jag väl i stort sett bara och trampar runt på samma ställe. Eventuellt några steg framåt pga några kilons nedgång.

Till en början fick jag bara en kurator som jag träffade en gång i månaden för att sedan utöka till varannan månad. Jag ville ge det en chans, och hoppades varje gång att det skulle kännas bättre, men det var lönlöst. Det var inte alls den hjälpen jag hade bett om, så när kuratorn blev sjukskriven och jag blev uppringd för att få meddelade om detta, avsade jag mig framtida hjälp av henne.

FAR (Fysisk Aktivitet på Recept) började jag ju med i höstas i form av vattengympa och "vanlig" jympa. Jag tyckte det var skoj, dock så kom jag aldrig igång med det efter juluppehållet då det kom saker i vägen, och nu känns det för sent eftersom flytten nalkas.
Men jag ska försöka se om det finns något liknande i trakterna runt nya hemorten sen när allt är färdigt. Jag håller i alla fall tummarna för vattenjympa för det tycker jag är roligast.
 
Sen har det ju varit si sådär med maten. Något "bättre" äter vi väl. Lightprodukter var det jag fick som rekommendation av sjuksköterskan, men jag är inte riktigt glad i det. Dock har jag försökt följa det. Fullkornspasta äter vi numera. Även fullkornsris, men det smakar vedervärdigt, så när det vi har är slut ska vi börja med blomkålsris i stället.
Dessutom har vi köpt mindre tallrikar, och jag försöker få in mellanmål, så att det inte blir så mycket de få gångerna vi äter.

Mitt i denna vevan har det även varit andra sjukvårdskontakter bl.a. med KK för att utreda en gång för alla om jag hade PCO(S) då det går i hand med övervikt och svårighet till viktnedgång. Det blev bekräftat så nu har jag lite medicinhjälp.

På onsdag ska jag träffa min sköterska för återbesök (viktkoll bl.a.), och jag har bestämt att det kommer bli det sista i just den här karusellen. Om nu inte hon promt tycker att vi ska ses igen om två-tre månader. Men mitt frikort går ut nu, så jag känner att det räcker. Det finns inget mer de kan göra för mig.

Dock så finns det två remisser skickade till högre instanser, så det är mitt nästa steg på den här låååååååååååååååååååååååånga vägen. Men jag vet inte vart det bär av.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0