När jag och mina syskon var små så tittade vi väldigt mycket på Disney-filmer. Och musikglada som vi var redan på den tiden lärde vi oss låtarna utantill.
För ett tag sedan fick jag höra från min syster att hon hade pratat med någon om Disney-filmer. Personen hade också tyckt om filmerna, men spolade alltid förbi sångerna för de var inte intressanta.
Fan va jag skrattade! För oss hade det varit en skymf att spola förbi. Tänk vad saker kan betyda olika för olika individer och ändå är det på sätt och vis samma saker i sin helhet.
Aja, det var inte riktigt det jag skulle ta upp.
Förra veckan såg jag Alvin and the Chipmunks för en andra gång eftersom det var längesen jag såg den och ville se den en gång till innan jag såg tvåan.
Ja, och så var det så att jag frågade om vi kunde se tvåan när min syster och svåger var på besök för några dagar sedan. De sa att det kvittade så jag satte igång den.
Men det hann knappt komma två minuter in i filmen innan de utbrister "men detta är ju en barnfilm" i den tonen som menas att de inte ville se den.
Jaja, ingen stor vikt vid det läggs!
Men jag undrar varför många (inte bara min syster och svåger, haha) ratar filmer för att de just ingår i genren "barnvänlig" eller "familjefilm".
Jag menar... jag och min syster skulle mycket väl kunna sätta på våra gamla Disney-filmer nu när v är 26 och 28 år gamla och sjunga med som vanligt. Vi gillar ju dem, så varför skulle vi inte gilla nya barnfilmer?
För ett tag sedan fick jag höra från min syster att hon hade pratat med någon om Disney-filmer. Personen hade också tyckt om filmerna, men spolade alltid förbi sångerna för de var inte intressanta.
Fan va jag skrattade! För oss hade det varit en skymf att spola förbi. Tänk vad saker kan betyda olika för olika individer och ändå är det på sätt och vis samma saker i sin helhet.
Aja, det var inte riktigt det jag skulle ta upp.
Förra veckan såg jag Alvin and the Chipmunks för en andra gång eftersom det var längesen jag såg den och ville se den en gång till innan jag såg tvåan.
Ja, och så var det så att jag frågade om vi kunde se tvåan när min syster och svåger var på besök för några dagar sedan. De sa att det kvittade så jag satte igång den.
Men det hann knappt komma två minuter in i filmen innan de utbrister "men detta är ju en barnfilm" i den tonen som menas att de inte ville se den.
Jaja, ingen stor vikt vid det läggs!
Men jag undrar varför många (inte bara min syster och svåger, haha) ratar filmer för att de just ingår i genren "barnvänlig" eller "familjefilm".
Jag menar... jag och min syster skulle mycket väl kunna sätta på våra gamla Disney-filmer nu när v är 26 och 28 år gamla och sjunga med som vanligt. Vi gillar ju dem, så varför skulle vi inte gilla nya barnfilmer?
0 kommentar(er)
