SajberFina

Döden
Döden är för många, steget till något nytt och spännande. För andra kan det vara en räddning från ett misserabelt liv. För vissa kan det vara en skön vila efter ett långt och händelsefullt liv.
Vi ser alla på Döden med olika ögon och tankar.

För mig är Döden något hemskt. När jag tänker på det känns det som att all luft sugs ur mig och jag vet inte var jag ska ta vägen. Paniken sprider sig i kroppen och jag vill gråta, har gjort det många gånger. Jag tror mycket att det är ovissheten. Vad händer? Då efter att vi tagit vårat sista andetag. Kommer de troende till himmlen och Gud, och de icke troende till helvetet och Satan? Blir vi spöken? Blir det svart?

Det är nog det värsta som kan hända... att det blir svart. Men hur blir det då? Som om vi sover för evigt? Fortsätter att drömma, men vi vaknar aldrig? Eller blir det bara slut? Punkt. The end!

Om jag fick bestämma så skulle jag vilja bli spöke så att jag kan stanna kvar hos mina nära och kära, och då såklart med de som redan har gått bort från mig.

Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket om någon dog på jobbet (för dig som inte vet vad jag jobbar med så jobbar jag i hemtjänsten, alltså med gamlingar), men nu har det skett så ofta, så det berör mig. Det har varit ett dödsfall nästan varannan vecka sedan i julas, och några av dem har varit mer jobbiga än andra.
Det har varit några av dessa fall då jag varit en av de sista som sett dem i livet, och det känns... både jobbigt och bra på samma gång. Det har fått mig att känna mig som om jag har varit där i deras sista stunder, men samtidigt så har jag nästan ryst för att jag varit hos dem så nära dödsstunden.... Döden...
#1 - Annelie

Jag tror verkligen helt ärligt att det bara blir helt svart. Jag hoppas det! Du dör, ditt sinne dör, din själ dör. Du bara kremeras och blir kremerad och sen 'r du f;rsvunnen. Tror jag iaf.

#2 - Josefine

Jag vill inte att det ska bli så =(

#3 - Kat

Jag tror att våra själar hamnar i ett väntrum, i det väntrummet kan vi sitta och ta hand om våra nära och kära samtidigt som vi väntar på att en ny lite bäbis ska ploppa ur och det blir vår tur att få en ny kropp till vår själv. Ungefär så, kort sammanfattat :)

För jag tror verkligen att de jag misst sitter någonstans och har ett öga på mig.

#4 - Mig själv

En möjlig utväg, men jag satt igår och funderade just på det om det är så att vi återföds. Hur kommer det sig att vi "är med" just nu när vi lever då?

Jag tycker det hela känns så läskigt att tänka på.