Nej tack, jag vill inte ha!

Vet ni hur svårt det är att svara så när du blir erbjuden något som du verkligen vill ha? Har ni prövat någon gång?
Känslan är mixad av en slags sorg, men också en pushande, växande känsla av självkontroll.
Jag finner mig själv väldigt ofta i denna situationen numera... att jag tackar nej till godsaker som jag erbjuds. Och det är absolut inte för att jag vill vara ohövlig eller ljuga för någon. Det är för min egna skull. Min hälsas skull. Mitt livs skull.

I hela mitt liv (så långt bak jag kan minnas i alla fall) så har mina dagar präglats av mat och godsaker - choklad, chips, fika och godis. Jag har alltid älskat att äta... både mat och onyttigheter. Jag var den som tacksamt tog mer så fort det bjöds.
Jag har varit tjock sedan skolåldern och har med åren växt i takt med tidens gång. När jag är ungefär 20 år så besannas mina misstankar om att jag har den hormonella defekt kallad PCO(S) vilket får mig att förstå varför jag alltid har haft sug efter sötsaker men också hungrat efter mat.

Men allt har i sin tur också lett till ett sjukt förhållande till ätbara saker. Jag är beroende av sötsaker. Jag lider av hetsätningsstörning och så kommer det vara resten av mitt liv.
När jag inte har något gott hemma så blir jag rastlös och nervös. Jag börjar vandra runt och öppnar skåp. Får jag inte dagligen i mig något snacks eller godis känner jag frustration och ilska.
När jag vaknar på morgonen tänker jag på vad jag ska kunna få i mig under dagen. När jag somnar på kvällen tänker jag på vad jag ska äta i morgon.
Det är ett missbruk!

Men!
Jag är på bättringsvägen. Med hjälp av en kanon terapeut, KBT, men också min egna viljestyrka och envishet så har jag kommit mycket långt.
Sedan i augusti har jag begränsat mitt intag av sötsaker till en dag i veckan. "Ja, ja, lördagsgodis äter ju alla, det är väl inte så jobbigt." JO! Det är faktiskt det. Är du rökare eller snusare? Tänk om du helt plöstligt skulle börja med att bara röka/snusa en dag i veckan. Hade du klarat det? Hur hade du mått?
Men du kanske inte är rökare eller snusare? Då begär jag heller inte att du ska förstå. Men den där bullen på jobbfikat åt du väl? Fastän det bara var onsdag! Du kanske till och med tog två för det var så gott!? Ska du försöka att tacka nej till den bullen nästa gång? Fastän du så jättegärna vill ha den!

Nu säger jag inte att ni inte får fika på jobbet eller äta godis varje dag. Känner ni att det inte spelar någon roll för er hälsas skull, så unna er det då.
Men JAG kan inte det. Jag tackar, men tackar också bestämt nej. Och som sagt, inte för att vara otrevlig. Men skulle jag smaka den där tårtan på jobbet eller godisbiten som ligger där så skulle jag så lätt kunna trilla dit igen.
Jag kämpar varje dag! Det där med att sakna kon när hon inte är i båset är så sant. Man förstår inte hur mycket man utsetts varje dag för frestelse förens det är restriktioner.
Att gå i affärer, titta på TV eller besöka andra. Överallt! Men jag lyckas ändå säga nej, och nu är det inte lika svårt längre. Jag är stolt över mig själv faktiskt!

Tack för att ni förstår!

RSS 2.0