Vi ser alla på Döden med olika ögon och tankar.
För mig är Döden något hemskt. När jag tänker på det känns det som att all luft sugs ur mig och jag vet inte var jag ska ta vägen. Paniken sprider sig i kroppen och jag vill gråta, har gjort det många gånger. Jag tror mycket att det är ovissheten. Vad händer? Då efter att vi tagit vårat sista andetag. Kommer de troende till himmlen och Gud, och de icke troende till helvetet och Satan? Blir vi spöken? Blir det svart?
Det är nog det värsta som kan hända... att det blir svart. Men hur blir det då? Som om vi sover för evigt? Fortsätter att drömma, men vi vaknar aldrig? Eller blir det bara slut? Punkt. The end!
Om jag fick bestämma så skulle jag vilja bli spöke så att jag kan stanna kvar hos mina nära och kära, och då såklart med de som redan har gått bort från mig.
Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket om någon dog på jobbet (för dig som inte vet vad jag jobbar med så jobbar jag i hemtjänsten, alltså med gamlingar), men nu har det skett så ofta, så det berör mig. Det har varit ett dödsfall nästan varannan vecka sedan i julas, och några av dem har varit mer jobbiga än andra.
Det har varit några av dessa fall då jag varit en av de sista som sett dem i livet, och det känns... både jobbigt och bra på samma gång. Det har fått mig att känna mig som om jag har varit där i deras sista stunder, men samtidigt så har jag nästan ryst för att jag varit hos dem så nära dödsstunden.... Döden...
4 kommentar(er)
