Och alla dessa
Snarkningarna sket jag väl egentligen i - det var ju inget som störde mig - men det var andningsuppehållen som gjorde mitt liv till ett helvete!
Jag vet inte hur länge det har pågått, men när jag tänker tillbaka så är det säkert i ca 15 år som folk har klagat på att jag drar timmerstockar om nätterna. Och jag har alltid haft lätt för att somna... när som helst. Inte för att tala om de nätterna när jag sprang på toa stup i kvarten (nästan bokstavligen talat!)
Men det var för lite mer än två år sedan som det började gå riktigt illa. Lite ironiskt nog skrev jag ett inlägg om min dåliga sömn och hur trött jag var.
Som det står skrivet där så somnade jag på toaletten om nätterna, efter bara någon minut som passagerare i ett fordon, men tyvärr kunde jag mikrosomna även när jag körde vilket är livsfarligt. Jag var rädd när jag skulle sitta på möten eller liknande. Det hände att jag somnade när jag satt i soffan och pratade med andra.
Jag var en levande zombie helt enkelt. Mitt liv gick ut på att sova och vila, men inte blev jag piggare för det.
Och alla dessa toalettbesök höll på att göra mig galen. Jag trodde jag var inkontinent! Att det var därför jag sov så dåligt och var så trött. Jag gick till vårdcentralen för att utreda detta.... fick hålla på att mäta dryckintag och urin, fick gå till en gynekolog för att lära mig knipövningar, och till slut fick jag börja äta medicin som var mot urinträgningar.
Men inget hjälpte!
Jag hade såklart under många år hört av andra att jag snarkade och ibland slutade andas. Jag hade också hört om sömnapné och förmodade att jag hade det, så till slut gick jag till vårdcentralen och fick prata med en läkare som skickade remiss till ÖNH för utredning. Det var den 24 juli 2017.
Den 26 september får jag låna hem en mätutrustning. Det består av en näsgrimma som ska registrera luftflödet genom nästan, en apparat som fästs på bröstet för att mäta höjningar och sänkningar av bröstkorgen samt lägesändringar. Och den spelar in ljud också. Och så fäster man en pulsoxymeter på fingret som mäter puls och syremättnad i blodet.
Ja, som ni förstår så är det inte lätt att sova med grejer överallt, men jag sov inte bra annars heller, så det kunde väl kvitta.
Dagen efter lämnade jag tillbaka grejerna så de skulle gå igenom reslutaten.
Det anses vara ok (normalt) att ha upp till fem andningsuppehåll per timma (AHI). Då kan man kalla sig frisk från sömnapné typ. Jag hade 135 AHI! Och till och med 185 när jag låg på rygg!
En normal syresättning på blodet ligger runt 95-100 %. Mitt medelvärde under den registreringsnatten låg på 76 %! Det lägsta värdet som mättes var 59 %!
17e oktober 2017 fick jag träffa en gullig sjuksköterska på ÖNH som var rent utav förfärad av mina resultat och därför skulle jag få en BiLevelPAP som är lite mer avancerad än en CPAP som är det vanligaste att behandla sömnapné med.
Där satt jag i den sköna fåtöljen och skulle prova ut mask... oturligt nog hade jag dubbelsidig lunginflammation just då, men det var skönt att känna luften pressas ner i mina lungor från apparaten. Första masken jag prövade satt bra, så jag fick med den och apparaten hem för att testa i en vecka.
Med tanke på min lunginflammation hade jag inget hopp om bra sömn ändå, men jag sov sittandes i sängen och klarade igenom hela natten utan ett enda toabesök. Jag slog upp ögonen morgonen efter och var så förvånad! Men också lycklig! Kunde det vara sådär lätt?
En vecka senare var det återbesök, och minneskortet från min lilla respirator lästes av. Mitt AHI låg nu på 0,6!!! Sköterskan blev jätteglad, men framförallt var ju jag glad. Jag hade direkt börjat känna mig piggare (trots min envisa lunginflammation).
Inte en enda natt har gått med min maskin då jag har fått gå på toaletten. Jag sover numera upp till 10 timmar i streck! Och jag orkar så mycket mer!
Jag kan åka bil hur långt som helst utan att ens behöva sluta ögonen eller nicka till. Jag orkar umgås med andra, och jag behöver inte vara rädd för att sitta och somna mitt i ett samtal.
Min lilla maskin är det bästa jag äger!
God natt!
Snarkningarna sket jag väl egentligen i - det var ju inget som störde mig - men det var andningsuppehållen som gjorde mitt liv till ett helvete!
Jag vet inte hur länge det har pågått, men när jag tänker tillbaka så är det säkert i ca 15 år som folk har klagat på att jag drar timmerstockar om nätterna. Och jag har alltid haft lätt för att somna... när som helst. Inte för att tala om de nätterna när jag sprang på toa stup i kvarten (nästan bokstavligen talat!)
Men det var för lite mer än två år sedan som det började gå riktigt illa. Lite ironiskt nog skrev jag ett inlägg om min dåliga sömn och hur trött jag var.
Som det står skrivet där så somnade jag på toaletten om nätterna, efter bara någon minut som passagerare i ett fordon, men tyvärr kunde jag mikrosomna även när jag körde vilket är livsfarligt. Jag var rädd när jag skulle sitta på möten eller liknande. Det hände att jag somnade när jag satt i soffan och pratade med andra.
Jag var en levande zombie helt enkelt. Mitt liv gick ut på att sova och vila, men inte blev jag piggare för det.
Och alla dessa toalettbesök höll på att göra mig galen. Jag trodde jag var inkontinent! Att det var därför jag sov så dåligt och var så trött. Jag gick till vårdcentralen för att utreda detta.... fick hålla på att mäta dryckintag och urin, fick gå till en gynekolog för att lära mig knipövningar, och till slut fick jag börja äta medicin som var mot urinträgningar.
Men inget hjälpte!
Jag hade såklart under många år hört av andra att jag snarkade och ibland slutade andas. Jag hade också hört om sömnapné och förmodade att jag hade det, så till slut gick jag till vårdcentralen och fick prata med en läkare som skickade remiss till ÖNH för utredning. Det var den 24 juli 2017.
Den 26 september får jag låna hem en mätutrustning. Det består av en näsgrimma som ska registrera luftflödet genom nästan, en apparat som fästs på bröstet för att mäta höjningar och sänkningar av bröstkorgen samt lägesändringar. Och den spelar in ljud också. Och så fäster man en pulsoxymeter på fingret som mäter puls och syremättnad i blodet.
Ja, som ni förstår så är det inte lätt att sova med grejer överallt, men jag sov inte bra annars heller, så det kunde väl kvitta.
Dagen efter lämnade jag tillbaka grejerna så de skulle gå igenom reslutaten.
Det anses vara ok (normalt) att ha upp till fem andningsuppehåll per timma (AHI). Då kan man kalla sig frisk från sömnapné typ. Jag hade 135 AHI! Och till och med 185 när jag låg på rygg!
En normal syresättning på blodet ligger runt 95-100 %. Mitt medelvärde under den registreringsnatten låg på 76 %! Det lägsta värdet som mättes var 59 %!
17e oktober 2017 fick jag träffa en gullig sjuksköterska på ÖNH som var rent utav förfärad av mina resultat och därför skulle jag få en BiLevelPAP som är lite mer avancerad än en CPAP som är det vanligaste att behandla sömnapné med.
Där satt jag i den sköna fåtöljen och skulle prova ut mask... oturligt nog hade jag dubbelsidig lunginflammation just då, men det var skönt att känna luften pressas ner i mina lungor från apparaten. Första masken jag prövade satt bra, så jag fick med den och apparaten hem för att testa i en vecka.
Med tanke på min lunginflammation hade jag inget hopp om bra sömn ändå, men jag sov sittandes i sängen och klarade igenom hela natten utan ett enda toabesök. Jag slog upp ögonen morgonen efter och var så förvånad! Men också lycklig! Kunde det vara sådär lätt?
En vecka senare var det återbesök, och minneskortet från min lilla respirator lästes av. Mitt AHI låg nu på 0,6!!! Sköterskan blev jätteglad, men framförallt var ju jag glad. Jag hade direkt börjat känna mig piggare (trots min envisa lunginflammation).
Inte en enda natt har gått med min maskin då jag har fått gå på toaletten. Jag sover numera upp till 10 timmar i streck! Och jag orkar så mycket mer!
Jag kan åka bil hur långt som helst utan att ens behöva sluta ögonen eller nicka till. Jag orkar umgås med andra, och jag behöver inte vara rädd för att sitta och somna mitt i ett samtal.
Min lilla maskin är det bästa jag äger!
God natt!
1 kommentar(er)
