SajberFina

Att vara eller icke vara.... rädd
DET är frågan!
 
Att vilja göra något så himla mycket men att veta att vägen dit skrämmer mig till livet är otroligt jobbigt.
 
Jo det är såhär att jag pratar om resande... Alltså långväga - charter.
Visst, jag är inte speciellt förtjust i värme och sol, men desto gladare i skugga en solig dag och fläktande vind från havet, en turkos-blå pool eller vågornas brus, häftiga utflykter som aldrig skulle kunna uppnås i Sverige, den svenssonaktiga lyxen att äta ute flera gånger varje dag, kunna gå utan jacka på kvällen/natten.
Ja lite sånt som man kan göra i ett annat land än Sverige på andra årstider än sommaren.
 
Men sen har jag fått den oturen att vara fullkommligt livrädd för att flyga - vilket nästan är ett måste för att komma till de där "paradis-öarna".
Jag har flygit fyra gånger t/r i mitt liv och min rädsla har tyvärr bara byggts på mer och mer för varje gång. Ändå har det inte hänt något farligt under de turerna (förutom turbulens och lite sånt knix). Så jag förstår inte var denna rädslan kommer från.
Kanske "LOST" har något med saken att göra? ; b
 
Aja,jag vet i alla fall att flyg är det säkraste bla bla bla. Men det hjälper inte mig ändå.
Det är i alla fall riktigt längesen jag var på charterresa, hmm.... faktiskt 12 år sedan om jag räknar rätt. Och så fick jag och Juggis en knäpp för några dagar sedan att vi inte ska fira jul hemma utan åka utomlands.
(Jag skrämmer mig själv genom att godkänna detta förslag eftersom julen är typ helig för mig och ska spenderas med familjen med god mat, julmys, Kalle Anka, julmusik, julklappar... Men de alternativen som finns att fira för oss är vi inte så entusiastiska till, men det är en annan historia.)
Men sedan dess så har vi kollat lite på resor och det gör ju inte suget mindre. Men jag har i alla fall mina önskemål:
  • Helst ett nytt resemål (för mig i alla fall), men inte krav.
  • Inget afrikanskt land
  • Så kort flygresa som möjligt - runt 3-4 timmar kan jag tänka mig klara av. Krävs det fler så fine, jag får väl bita i det sura äpplet, men jag mår illa och blir gråtfärdig av tanken.
Inget är bestämt och bokat alltså. Det är bara drömmar vi går runt med. Det skulle förmodligen bli en sista minuten liksom, så det kan hända att vi går in på någon internetsida några dagar före jul och vips så åker vi. Kanske är bäst för min skull också så jag slipper må dåligt redan nu.
Men lite förberedelser har vi faktiskt gjort, haha. Jag köpte en engelskakurs till Juggis så han kan börja lära sig engelska i tid. Och så ska han gå och skaffa pass nu kommande dagarna.
 
Okej, det kanske inte syns jätteväl att jag gråtit ögonen ur mig här, men det är var precis efter jag lugnat ner mig sist jag flög. Det är antagligen en liten stund sen vi kom upp i rätt höjd.
Är ni nu snabba i matte så ser ni på datumet att det inte är 12 år sedan jag flög, och det är sant. Men det är tolv år sedan jag var på charter. Denna resan här ovan var bara till Bryssel några dagar.