SajberFina

Våra djur
Hej igen!
Skulle det nu vara så att du som läser detta känner mig väldigt väl och umgås mycket med mig, så vet du redan det jag ska skriva om nu, så antingen kan du klicka vidare eller läsa ändå. Det gör du som du vill =D

Jag tänkte i alla fall presentera våra små hårbollar vi har här hemma. Jag tar det i åldersföljd och börjar med äldst.

James (döpt efter sambons idol - Ronnie James Dio) är en helt vanlig bondkatt. Det enda vi vet är att mamman är norsk skogskatt... fadern är okänd.
Vi köpte han när vi fortfarande var särbos - tidigt i januari 2011 tror jag. Jag tänkte att "åh, nu kommer han ty sig till mig för jag är med honom på dagarna", men sen började skolan och näää han är minsann pappas pojk.
James ska jämt ligga i Juggis knä, men aldrig mitt =(
När han äter så tar han många bitar i munnen, sen skakar han på huvudet så det flyger hej vilt, till Lily's (se nedan) glädje. Och när han var mindre så brukade han ofta sitta med tungan hängandes utanför munnen, därför trodde jag att han hade Downs syndrom, hehe.

Sondre (norskt namn, döpt till det för att jag är Norge-tokig hihi).
Mycket märklig katt må jag säga. Från i stort sett dag två (någon gång i juli-augusti 2012 skaffade vi han) har han varit väldigt egen. Myser jättemycket med de andra djuren, och han gillar att bli klappad och kliad, men lyfter vi honom så kämpar han för sitt liv att komma loss. EN gång kom han och lade sig i mitt knä för inte så längesen... då vågade jag knappt röra mig för jag tyckte det var mysigt, och jag ville inte han skulle hoppa ner, haha.
Han verkar ha "stängd-dörr-fobi" då han sitter utanför garderober och klädkammaren och jamar för att sen börjar krafsa frenetiskt. Ni må tro att jag vrålat av frustration när detta händer om och om igen mitt i nätterna.
Nu har våra katter tillgång till öppet fönster och kan gå och komma som de vill, så det är inte lika mycket nu. Men är fönstret stängt så får han panik. Då sätter han sig vid ytterdörren och skriker, vi släpper ut han, fem minuter senare hör vi han skrika utanför eller klättra på fönsterkarmarna, vi släpper in han och så om och om igen. Men han är go på sitt lilla vis.

Lily (heter så för hon var/är så liten jämfört med sina syskon.... sen gjorde det ju inget att för mig som är Harry Potter-fan ha två djur som heter James och Lily, hehehehehe)
Henne fick vi hem några veckor efter Sondre. De två är i stort sett jämngamla och bästa vänner. Lily är den dominanta i förhållandet, haha.
En go hund som har mycket kärlek att ge. Älskar människor! Så fort det kommer hem någon till oss eller vill hälsa när vi är ute och går blir hon megaglad och vet knappt var hon ska ta vägen. Hon hoppar, snurrar runt, slänger sig på rygg och skakar i varenda lem, hihi.
Vi har inte lärt henne många trix, men hon kan i alla fall "sitt", "stanna", "varsågod" och "dansa".
Hon har respekt för mig - skäller aldrig när jag kommer hem (för hon vet att hon inte får), gör som jag säger på en gång (för det mesta, haha), men Juggis kör hon över totalt. Hon skäller och gapar när han kommer hem som en tok. Säger han till henne så skäller hon tillbaka och börjar bita i hans byxben oftast.
Hon är som James, pappas flicka. Tyr sig hellre till honom, men det är säkert för att jag är hård emot henne =)

Och så nytillskottet då... Tyzon! (lite gammal bild ser jag då han är mycket större nu).
Han var egentligen bara besökare hos oss först. Eftersom vi har öppet fönster så är det ju lätt för andra att komma in om de känner för det, haha. Nä, men han bodde hos grannar som vi umgicks med, och en dag när matte var inne hos oss, hörde han väl säkert henne genom fönstret och hoppade in. Sen började han komma då och då ibland längre stunder.
Sen så blev det så att grannarna skulle flytta och kunde inte ta med Tyzon. Eftersom han redan var mycket hos oss så blev det bäst att han fick bli våran helt och hållet.
Han är lite mer mysigare än de andra två, men ändå lite nervös. Hoppar för minsta lilla och kollar efter flyktväg. Suttar gärna på filtarna i soffan, haha.

Ja, dammråttorna tänker jag inte presentera... de är alltför många.
Nu är det Farmen på TV. Tja!