Jag fick rätt mycket respons på ett inlägg för några veckor sedan där jag släppte ut lite av min frustration. Det var många tips på vad jag kunde göra för att hjälpa mig själv och även på att få hjälp. Jag var självklart väldigt tacksam över det! Och jag ska berätta vad som hände efter det.
Det hela fick mig i alla fall till att skicka en förfrågan till vårdcentralen om de kunde skicka mig till någon som jag kunde diskutera om KBT, rörelse på recept och hur jag kan få hjälp med min överätstörning.
Alltså än en gång bad jag om hjälp av sjukvården. Jag vill bli av med min överätning, för jag vet att jag kommer bli sjukare och sjukare.
Vad jag glömde att nämna i förra inlägget var att även om jag rör på mig mer (cyklar när jag jobbar bl.a), jag äter bara en portion vid måltider (visst finns det undantag), dricker aldrig saft eller läsk (ytterst sällan i alla fall) så händer ingenting! Ok, nu har vi ingen våg så jag vet ju faktiskt inte, men det känns inte på kläderna, vilket jag går lite efter.
Detta beror på att jag även har PCO vilket gör det ungefär 10 gånger svårare att förlora vikt. Så mycket som en "vanlig" person måste göra för att förlora 10 kg måste jag göra för att gå ner 1 kg. Är det konstigt att jag tappar suget?
Ja ja... åter tillbaka till rubriken!
Jag fick alltså en kallelse till en kurator. Ska inte hålla under stolen att jag blev lite paff. Kurator känns för mig.... som... en halvdan psykolog..
Men jag försökte trycka bort de tankarna för att ha ett positivt förhållningssätt. Bollen var i rullning igen. Kanske den skulle kunna rulla i mål denna gången?
Så var jag då där i torsdags.....
"Jag har aldrig jobbat med något sånt här.... KBT... jag vet inte... Vad är det du vill ha hjälp med egentligen?"
Jag förklarade att jag vill ha hjälpen till att få motivationen på topp. Motiverande samtal hade varit toppen! KBT handlar ju om att man hjälper sig själv genom stöd och pushande från en terapeut. Men hon kunde inte hänvisa mig vidare.
Rörelse på recept då? Chans till vattengympa i terapibassängen?
"Remiss till sjukgymnast så får de bedömma."
"Du måste sluta med ditt ätande...." Ja det är ju därför jag kom hit... för att kunna få hjälp med det.... "Du kan äta nötter.... mandel är ju gott..." !!!!!!!!!! O.o Bara en liten sak jag tänkt nu efteråt... Om en alkoholist satt där framför henne... Hade hon då sagt "ta en lättöl i stället?"
"Jaha... vad tycker du? Ska vi ses igen?" Öh... ja? Tycker inte du? Jag vill ju ha kontinuerlig coachning liksom...
"Jag tycker du inte verkar vilja detta tillräckligt. Det finns en motsträvan.... Ingen kan sluta äta åt dig!" Jamen du har ju så rätt så! Det är ju bara andra gången jag söker för mitt problem..... vi väntar väl ett par år till då... till 5:e... eller varför inte 10:e gången jag försöker få professionell hjälp. Då jag till slut har blivit sängliggande! Det är ju bra.
Det är väl meningen att man ska gå hem från en kurator och känna sig väl till mods. Man fick berätta om sina problem och fick hjälp för att lösa dem. Man känner sig lättare. Visst?!
Det är ju inte meningen att man ska gå hem med gråten i halsen och slänga sig på sängen för att lipa sig till sömns.... Någonting gick fel.... Väldigt fel.... IGEN!
Det hela fick mig i alla fall till att skicka en förfrågan till vårdcentralen om de kunde skicka mig till någon som jag kunde diskutera om KBT, rörelse på recept och hur jag kan få hjälp med min överätstörning.
Alltså än en gång bad jag om hjälp av sjukvården. Jag vill bli av med min överätning, för jag vet att jag kommer bli sjukare och sjukare.
Vad jag glömde att nämna i förra inlägget var att även om jag rör på mig mer (cyklar när jag jobbar bl.a), jag äter bara en portion vid måltider (visst finns det undantag), dricker aldrig saft eller läsk (ytterst sällan i alla fall) så händer ingenting! Ok, nu har vi ingen våg så jag vet ju faktiskt inte, men det känns inte på kläderna, vilket jag går lite efter.
Detta beror på att jag även har PCO vilket gör det ungefär 10 gånger svårare att förlora vikt. Så mycket som en "vanlig" person måste göra för att förlora 10 kg måste jag göra för att gå ner 1 kg. Är det konstigt att jag tappar suget?
Ja ja... åter tillbaka till rubriken!
Jag fick alltså en kallelse till en kurator. Ska inte hålla under stolen att jag blev lite paff. Kurator känns för mig.... som... en halvdan psykolog..
Men jag försökte trycka bort de tankarna för att ha ett positivt förhållningssätt. Bollen var i rullning igen. Kanske den skulle kunna rulla i mål denna gången?
Så var jag då där i torsdags.....
"Jag har aldrig jobbat med något sånt här.... KBT... jag vet inte... Vad är det du vill ha hjälp med egentligen?"
Jag förklarade att jag vill ha hjälpen till att få motivationen på topp. Motiverande samtal hade varit toppen! KBT handlar ju om att man hjälper sig själv genom stöd och pushande från en terapeut. Men hon kunde inte hänvisa mig vidare.
Rörelse på recept då? Chans till vattengympa i terapibassängen?
"Remiss till sjukgymnast så får de bedömma."
"Du måste sluta med ditt ätande...." Ja det är ju därför jag kom hit... för att kunna få hjälp med det.... "Du kan äta nötter.... mandel är ju gott..." !!!!!!!!!! O.o Bara en liten sak jag tänkt nu efteråt... Om en alkoholist satt där framför henne... Hade hon då sagt "ta en lättöl i stället?"
"Jaha... vad tycker du? Ska vi ses igen?" Öh... ja? Tycker inte du? Jag vill ju ha kontinuerlig coachning liksom...
"Jag tycker du inte verkar vilja detta tillräckligt. Det finns en motsträvan.... Ingen kan sluta äta åt dig!" Jamen du har ju så rätt så! Det är ju bara andra gången jag söker för mitt problem..... vi väntar väl ett par år till då... till 5:e... eller varför inte 10:e gången jag försöker få professionell hjälp. Då jag till slut har blivit sängliggande! Det är ju bra.
Det är väl meningen att man ska gå hem från en kurator och känna sig väl till mods. Man fick berätta om sina problem och fick hjälp för att lösa dem. Man känner sig lättare. Visst?!
Det är ju inte meningen att man ska gå hem med gråten i halsen och slänga sig på sängen för att lipa sig till sömns.... Någonting gick fel.... Väldigt fel.... IGEN!
1 kommentar(er)
