Hemma!

Igår lyckades jag hitta tillbaka hem. Plötsligt fick jag syn på husse och jag sprang efter.

Väl inne så var matskålen min första prio. Tvåfotingarna klappade och pratade vänligt med mig, och de måste varit glada att jag kom hem för alla vi syskon fick leverpastej. Jag morrade högt så att ingen skulle ta min bit.

Sen har jag njutit av att bara ligga nära, bli kliad och klappad. Jag fick sova på en mjuk säng igen.

Jag vill tacka alla som har hållt utkik efter mig!

Var är jag?

Hej!
Det var längesen någon av oss skrev här. Vi har haft så mycket annat att tänka på, men förlåt!
Nu var det i och för sig inte det jag skulle prata om. Det är något annat, som faktiskt är lite allvarligt....

JAG VET INTE VAR JAG ÄR!

Jag hittar inte hem helt enkelt! Kan ni hjälpa mig!?
Det började med att jag och mina kattsyskon blev instängda på badrummet en lång stund. Under tiden så kunde vi höra att det var många som besökte husse och matte, och de höll på att rumstrera i lägenheten. Till slut när det hade blivit lugnt så kom matte in till oss, men inte fick vi komma ut minsann. Nä, hon tvingade in oss i burar, och jag har bara hemska minnen från sådana. Det betydde att vi skulle ut och åka bil, vilket jag hatar! Under hela resan ropade jag till husse och matte att jag ville komma ut, men det fick jag inte.
Väl framme så blev vi instängda i ett nytt badrum. Det luktade främmande, så nu ville jag inte alls lämna buren i stället, då den innehöll alla trygga hemvanda dofter. Återigen hördes mycket rumstrerande av många andra tvåfotingar än husse och matte.

Till slut öppnades dörren på vid gavel. Tyzon var den första att gå ut, han tyckte det var spännande. Strax därpå lämnade Sondre min sida också. Jag sniffade i luften, men allt luktade så konstigt. Nytt blandat med gammalt. Till slut gick jag ut och började gå runt. Jag förstod ingenting, men alla möbler från vårt hem fanns nu i detta hemmet. Skulle vi bo här?
Jag strök runt och utforskade, men jag var på min vakt. Vem visste vad som kunde lura bakom varje hörn?
Dagarna gick och jag höll mig mest undan. Allt var nytt och stort och luktade inte hemma, fast ändå gjorde det det. Men jag saknade att gå ut! Lily fick ju göra det flera gånger om dagen, men vi blev ivägjagade så fort vi närmade oss dörren.
Men så en kväll när husse var ute med Lily i vanlig ordning så gjorde jag mig redo. Jag satte mig intill dörren och när jag hörde stegen utanför gjorde jag mig redo. Dörren öppnades och ut sprang jag!

Till en början tyckte jag det var skönt att vara ute, men snabbt upptäckte jag att inget var sig likt. Jag kände varken igen lukterna, husen, människorna eller träden. Till min fasa insåg jag att jag inte kom ihåg var jag kom ifrån.

Så jag började gå............... och det gör jag fortfarande! Jag försöker hela tiden minnas hur det såg ut, men vart jag än tittar så känner jag inte igen mig.

Snälla! Kan ni hjälpa mig att hitta hem? Om ni ser mig ute någonstans, så försök att fånga in mig. Jag har en tatuering i örat där det står 5822V. Jag är anmäld försvunnen hos polisen, så kontakta dem ifall ni får tag i mig.
Jag finns förmodligen någonstans runt Reftele - Värnamo.
Tack på förtass!

 

Det är jag som är James

Hallå på er!
Jag tänkte att eftersom jag är äldst av oss "barn" som matte kallar oss, så är det inte mer än rätt att jag är den som börjar att presentera mig. Sen kan vi gå i kronologisk ordning.
Jag är född sent på året 2011 i en förort till Jönköping. Man kan väl säga att jag är en liten bastard, ja alltså var min pappa en lösdrivande grannkatt, så jag vet inget om honom. Min mor var dock Norsk skogskatt så jag brås på henne, ladies ;-)
I början av januari så ringde det på dörren och in klev de tvåfotingarna som skulle bli min nya husse och matte. Jag blev instängd i en bur och det skumpade ju rätt ordentligt när de bar runt på mig i den. Det var både skrämmande och spännande på samma gång. Jag visste ju inte vad som var på gång, och varför var inte min mamma eller mina syskon med mig längre.
Sen så klev vi på något stort och avlångt med massor av tvåfotingar inuti. På det sättet färdades vi väldigt fort, men jag var inte rädd för husse och matte pratade och gullade med mig så gott det gick bakom gallret.
När jag äntligen blev utsläppt från buren så hade jag ingen aning om var jag var. Inget luktade som hemma och mamma eller syskonen fanns inte i närheten. Försiktigt gick jag runt och sniffade. Tvåfotingarna pratade lite med mig då och då, men lät mig vara så jag kunde utforska i lugn och ro.
Efter en stund kände jag att det var helt ok att vara där, och jag saknade inte min familj så mycket. Och människorna var ju faktiskt snälla emot mig. Jag gjorde mig hemmastadd snabbt.
Min husse gillar sådan musik med mycket elgitarr och trummor... rock tror jag det heter, och jag är namnad efter en rockartist som husse gillar så mycket att han till och med har ritat denna gubben på sin arm. Han heter Ronnie James Dio.


Jag bodde med husse här till sommaren, och matte kom bara ibland och hälsade på några dagar. Sen plötsligt så började saker och ting försvinna ner i lådor för att slutligen en dag hämtas tillsammans med möblerna. Jag blev instängd i en bur igen och var inte alls glad. Jag trodde att jag skulle få komma till nya tvåfotingar, och det ville jag inte. Dessutom så blev jag såååå åksjuk i det som de kallade för bil. Jag grät och sa att jag ville åka hem igen, men matte sa bara att jag snart skulle få komma ut. Jag klarade inte av resan utan kastade upp vilket var hemskt. Aldrig ville jag åka bil igen!
När jag väl fick komma ut från buren så blev det om möjligt ännu hemskare då matte tog mig till ett badrum för att blöta ner mig! Jag kämpade så gott det gick, men matte hade övertaget och jag fick erkänna mig besegrad.
Det här nya stället var lite konstigt. Det luktade både gammalt och nytt. Mest kände jag mattes doft, men när jag utforskade lite så fanns husses saker även där och det kändes tryggt. Då skulle jag få stanna med dem på det här nya stället.

Ja det är alltså på det stället som vi har bott i fram tills nu. Det är toppen, för här får jag gå ut när jag vill och utforska markerna omkring. Det är spännande!
Jag ska berätta lite snabbt när mina "syskon" kom hit...
Det var faktiskt så att bara dagen efter jag själv hade kommit till detta nya stället så blev jag lämnad ensam en stund. När husse och matte kom tillbaka hade de buren med sig och jag kände direkt att det var en ny doft som spreds. De sa att de hade tagit med sig en kompis till mig... Jag blev genast skeptisk...
Det var alltså då som Sondre flyttade in, och jag höll mig lite på min kant. Och den lillen verkade lika rädd som jag hade varit när jag först flyttade till husse.
Men det var en snäll liten kille och jag kände lite att jag fick bli hans storebror när han nyss hade fått lämna sin familj. Bara efter några dagar så blev vi goda vänner.

Sen gick det knappt en månad innan Lily kom till oss. Det var en stor omställning för alla. Hon var ju heller inte som mig och Sondre som är katter utan hon var en hund. Först var vi lite rädda för henne, men vi märkte att hon var snäll och inte ville skada oss så vi blev en liten trio.

Det var faktiskt långt senare som Tyzon flyttade in hos oss, rättare sagt för några månader sedan. Det kan han berätta mer om i sin presentation.

Ja det var väl i stort sett det hela om mig. Har ni några frågor så tveka inte att kommentera. Ha det så bra!
Mjau!