8. Upptagen

Ja, jag vet att datumet säger annat, men eftersom jag inte har lagt mig ännu så räknas denna dagen fortfarande som fredag för mig.
Jag har helt enkelt inte hunnit skriva tidigare idag. Datorn har inte ens varit igång. Och jag laddade till och med ned appen, så att jag skulle kunna skriva från mobilen i sängen.

Vad har vi då gjort idag som tagit så mycket tid?

1. Åt en mycket god lunch ute.
2. Åkte runt och kollade efter ny säng
3. Hem och packade bilen så full vi kunde med grejer från förrådet
4. Åkte till kommande hem för att lasta ur bilen i det förrådet där.
5. Våldgästade vänner och tvingade dem att bjuda på middag
6. Sent besök i McDrive'n för glassköp.
7. TV-tittande resten av kvällen/natten

Mer än så orkar jag inte skriva, för det är jobbigt att göra det på mobilen, så sorry.
Natti!

7. Avslag!

Jag lät kanske lite hoppfull igår ändå trots att resultatet inte var det ultimata. Remiss var ju ändå skickad till psyk för att få KBT. Äntligen skulle jag få den hjälp jag hade velat ha från början.

MEN!...........
 
Så ringde läkaren idag, som det blev sagt igår. Spirometrin visade (som jag hela tiden antog att det skulle göra) ingen astma, utan de förklarade mina andningsvårigheter på min övervikt. Jag sa att jag mycket väl kan förstå och godta den förklaringen, men samtidigt undrade jag varför detta då började för drygt en månad sedan? Jag har ju varit lika överviktig i minst ett år i alla fall. Och kan andningssvårigheter som följd av övervikt leda till att man har en ökad slemproduktion (förlåt mig, haha) och att det piper och väser från lungorna rätt ofta? Då blev läkaren tyst..... och skrev ut recept på Bricanyl - astmamedicin....

OCH!..........
 
"Den här remissen......" började läkaren. Nu blev jag idel öra. Jag hoppades ju på att hon skulle veta lite hur länge jag skulle behöva vänta. Det visade sig att väntan blir lång..... Väldigt lång! Remissen har fått avslag, jag får ingen KBT.
Det enda de (psyk) hade skrivit som anledning var "det finns ingen evidensbaserad forskning (eller något liknande) som visar på att KBT hjälper mot övervikt." PUNKT!

Efter det blev jag rätt tom. Det var heller ingen idé för mig att bli arg på läkaren, det var inte hennes beslut, och dessutom lät hon själv besviken. (Hon är en jättebra läkare!). Men jag sa ändå till henne att "det är ju inte övervikten jag vill få hjälp för, utan för mitt ätberoende/ätstörning!". Och det är precis det hon skrivit i remissen, och ändå så får jag det svaret.
Det är som att säga till en alkoholist att denne inte kan få hjälp med sina problem att vara full. Nä, men alkoholisten vill ha hjälp med grunden, alltså själva drickandet!

Ett år! Det är vad jag har fått trampa mig igenom. Igen och åter igen tycker jag att jag inte har blivit hörd. När jag sökte första gången (för många år sedan) blev jag heller inte hörd. Jag säger specifikt till alla att jag vill ha hjälp med mitt beroende, och de svarar "vi kan inte hjälpa dig att gå ner i vikt, det måste du göra själv". JA MEN JAG VILL INTE HA HJÄLP ATT GÅ NER I VIKT, JAG VILL HA HJÄLP ATT SLUTA MÅ PSYKISKT DÅLIGT SÅ FORT JAG INTE FÅR ÄTA NÅGOT.

Jag trodde det skulle bli en bra dag. I stället fick jag ett knytnävslag i magen och en käftsmäll. Jag vill inte gråta över detta, och jag gör det inte heller. Men det bränner bakom ögonlocken och klumpen i halsen växer sig allt större.

Hur ofta får "vi" tjockisar inte höra att det gäller bara att hitta motivationen? Ja ni..... är det så konstigt att det försvinner när jag gång på gång aktivt söker hjälp, alltså jag vill verkligen få en ändring, men hela tiden blir vänd ryggen?

Ja.... vad säger man? De va de de.............

6. Vikten

Så idag träffade jag sköterskan igen. Vi pratade som vanligt igenom hur läget var, hur det går och vad som är på gång. Hon ordnade så att läkaren kommer ringa mig i morgon ang. spirometrin som jag gjorde för lite mer än en månad sedan. Jag tycker jag borde hört något, men icke.
Eftersom det även kom in en elev mitt i allt så fick denne även ta ett blodtryck och blodsocker för att hen skulle få lite jobb. Snäll patient jag är, va? Haha! De låg som vanligt bra till =)

Sen var det ju det här med vikten. Det är det mest väsentliga med dessa besöken. Nästan en gång i månaden sen ett år tillbaka har jag vägt mig på vårdcentralen, så nu sa jag att jag ville ha en startvikt och slutvikt, och sen finito - inga fler besök.
Resultatet då? Plus minus noll! Jaa, i stort sett i alla fall. Först gick det lite neråt, sen en del uppåt, sen totalt 4 kg ner, lite upp, lite ner och slutligen upp igen. Jag är tillbaka där jag började, trots alla förändringar enligt sjukvårdens rekommendationer:
  • Mer frukt och grönt
  • Light-produkter
  • Fullkornsprodukter
  • Mjuka fetter (flytande helst)
  • Mm. mm. bla bla bla
Samt lite andra övriga förändringar dessutom.

Jag vill bara säga det att trots detta så har jag inte tappat hoppet. Visst är jag en liten gnutta besviken, men jag är iofs glad över att det inte eskalerat uppåt, som det förmodligen hade gjort om jag inte gjort någon förändring alls.
Men nu är "hjälpen" från vårdcentralen slut, på min egna begäran. Nu inväntar jag besked från kanske lite mer kunniga i just "hjälp". Vi får se! ;)

5. Kören

Nu snart, riktigt snart så ska jag börja traska ner till busshållplatsen. Där ska syrran hämta upp mig och sen så beger vi oss bort till Kvantum för att möta upp några körkompisar. Tillsammans åker vi ut för att sjunga en stund.

En av de bästa dagarna i mina veckor är tisdagar. Just för att det är körövning. Sång och musik ger verkligen glädje. Det kan ha varit en pissig dag (ursäkta uttrycket), men kören suddar bort alla tråkigheter.


Aj löv itt!

4. Sjukvården

De som följer mig, men framförallt känner mig personligen vet att jag har haft en hel del kontakt med sjukvården under det senaste året. Fokus har varit att jag ville ha hjälp med först och främst min ätstörning. Vi kan kalla det matberoende.

Just på den fronten står jag väl i stort sett bara och trampar runt på samma ställe. Eventuellt några steg framåt pga några kilons nedgång.

Till en början fick jag bara en kurator som jag träffade en gång i månaden för att sedan utöka till varannan månad. Jag ville ge det en chans, och hoppades varje gång att det skulle kännas bättre, men det var lönlöst. Det var inte alls den hjälpen jag hade bett om, så när kuratorn blev sjukskriven och jag blev uppringd för att få meddelade om detta, avsade jag mig framtida hjälp av henne.

FAR (Fysisk Aktivitet på Recept) började jag ju med i höstas i form av vattengympa och "vanlig" jympa. Jag tyckte det var skoj, dock så kom jag aldrig igång med det efter juluppehållet då det kom saker i vägen, och nu känns det för sent eftersom flytten nalkas.
Men jag ska försöka se om det finns något liknande i trakterna runt nya hemorten sen när allt är färdigt. Jag håller i alla fall tummarna för vattenjympa för det tycker jag är roligast.
 
Sen har det ju varit si sådär med maten. Något "bättre" äter vi väl. Lightprodukter var det jag fick som rekommendation av sjuksköterskan, men jag är inte riktigt glad i det. Dock har jag försökt följa det. Fullkornspasta äter vi numera. Även fullkornsris, men det smakar vedervärdigt, så när det vi har är slut ska vi börja med blomkålsris i stället.
Dessutom har vi köpt mindre tallrikar, och jag försöker få in mellanmål, så att det inte blir så mycket de få gångerna vi äter.

Mitt i denna vevan har det även varit andra sjukvårdskontakter bl.a. med KK för att utreda en gång för alla om jag hade PCO(S) då det går i hand med övervikt och svårighet till viktnedgång. Det blev bekräftat så nu har jag lite medicinhjälp.

På onsdag ska jag träffa min sköterska för återbesök (viktkoll bl.a.), och jag har bestämt att det kommer bli det sista i just den här karusellen. Om nu inte hon promt tycker att vi ska ses igen om två-tre månader. Men mitt frikort går ut nu, så jag känner att det räcker. Det finns inget mer de kan göra för mig.

Dock så finns det två remisser skickade till högre instanser, så det är mitt nästa steg på den här låååååååååååååååååååååååånga vägen. Men jag vet inte vart det bär av.....

3. Flytten

Det som är det mest aktuella just nu för oss är våran flytt. Flyttlasset är bokat till den 28:e och sen kommer en firma och tar hand om det hemska städet de sista dagarna.

Nästan alla vi stöter på nu frågar (och har även gjort det ett tag) om vi har börjat packa. Lite småskrattande skakar vi på huvudena. Men i morgon ska vi faktiskt få nyckel till vårt kommande förråd, så nu kommer flyttkartongerna att börja krypa fram.

Jag känner att det ska bli skönt att flytta. Att komma till nytt. Jag är väl lite skadad av allt mitt flyttande från 2000 och framåt. Blir nästan lite rastlös när jag bott på samma ställe i ett år eller mer.
En gång hade jag faktiskt ett nyårslöfte om att bo kvar på mitt dåvarande ställe i minst ett år, haha. Det tyder nog på att jag har flyttat en del, hehe.

En annan fråga vi får som följdfråga på vart vi ska flytta är alltid "vad ska ni göra där?!". Vad har alla emot lilla Reftele? Haha!
 
Något som är väldigt skönt att veta är att jag har stundande timvik och sommarvikariat (på natten!!!) på kommande hemorten. Att det redan är fixat innan vi landat är riktigt bra! När vi bara är färdiga med flytten så ska jag ringa dem och boka tid för brevidgång. Förhoppningsvis leder det till lite mer klirr i kassan :D
 
 

2. Förlåt!

Igår fanns verkligen inte tiden till att sätta mig vid datorn och skriva några rader. Dåligt gjort av mig, då jag inte har så mycket för mig haha.

1. #Blogg100

Okidoki! Long time no see, jag vet. Ibland får jag till och med dåligt samvete för att jag inget skriver här... men vad gör det egentligen? Jag har två följare tror jag haha =b
 
Jaja, det var ju inte det jag skulle prata om. Varför jag helt från ingenstans dyker upp här igen och låter fingrarna dansa över tangentbordet är för att jag fick syn på en grej som kallas för #Blogg100. Vad det betyder eller står för orkar jag inte rabbla igenom, så det får de som inte vet läsa om =>HÄR<=.

Så detta blir alltså mitt första inlägg, och det blir bara detta än så länge. För vad ska jag annars prata om resterande 99 dagar, haha?
 
 
 

Nyare inlägg
RSS 2.0