Där sitter du och kliar dig i huvudet som du så ofta gjorde, farmor. Det var pga din psorias och jag kommer ihåg att det låg som ett vitt, fint damm på din bruna fåtölj efter det där kliandet.
De där fåtöljerna som vi så ofta satt i och kollade på tv. För det mesta var det Glamour, men ibland var det lite Bingo Lotto också. Och när vi inte tittade på tv så spelade vi spel i ditt kök. Du lärde mig alla kortspel som jag idag kan, och en hel del fia med knuff och yatzy blev det med. När jag var väldigt ung kan jag minnas att vi spelade något spel med russin i rutor, men jag kommer varken ihåg vad det heter eller hur det gick till helt och hållet.
Sen bjöds det alltid på saft och fika. Jag minns hur det luktade när jag öppnade ditt skafferi - lite unket, men också bakverk. Det fanns alltid något där eller i frysen. När du var pigg bakade du allt själv, men på senare åren fick det bli mycket köpefika, men det gjorde ingenting. Det var ju sällskapet som betydde mest.
Jag minns hur jag i stort sett varje lördag till söndag sov över hos dig i din gråa bäddsoffa. Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag lyckades börja bädda upp den där soffan själv. Och jag kom ihåg var och hur alla kuddarna skulle ligga dagen efter när det skulles bäddas ner igen. Och jag tyckte det var så fiffigt med den där extrasängen som fanns under. Den som man drog ut och fällde ut ben under, och så vipps hade man två sängar. Där sov ofta jag och min kusin på alla våra lov vi hade tillsammans. Det var något av det bästa jag visste. Vi låg där och fnissade om kvällarna.
När jag kröp ner i den alltid nybäddade soffan tyckte jag det luktade så gott om lakanen. Jag brukade vända mig in mot soffväggen som var bara en vit, tunn träskiva. Jag följde det blanka materialet med fingrarna och målade figurer samtidigt som jag spelade teater i mitt huvud. Jag brukade göra sånt när jag var liten och skulle sova. Lite som en godnattsaga för mig själv.
På morgonen blev det lyxfrukost med kokta ägg och rostmackor. Jag älskade när farmor stekte brödet i stekpanna och även prinskorv. Ibland blev det lite risgrynsgröt med sylt också. Och farmor skulle ha kaffe, det visste jag. Jag lärde mig hur mycket vatten som skulle hällas i bryggan och hur många mått farmor ville ha.
Jag njuter av att minnas somrarna hos min kusin. Då tog jag och farmor och packade varsin väska för att sätta oss på tåget till Växjö. När jag var liten var det ett stort äventyr att åka tåg. Och den resan kändes som en evighetsresa. Jag blev alltid lika glad när vi anlände till det stora gula trähuset ute på landet vid den glänsanden sjön. Det var ett gammalt hus med knirkande trägolv och en smal trappa till övervåningen. Kakelugnar i nästan varenda rum och jakttroféer på väggarna.
Farmor passade på oss busungar de långa varma sommardagarna då vi gick längs med ett gammalt järnvägsspår och plockade smultron på strån. Vi badade nere vid sjön också såklart.
Jag glömmer aldrig när vi nästan skrämde livet ur farmor... vi hade varit och ridit och tagit med oss bandage och plåster, så när vi kom hem såg vi halvt mörbultade ut... stackars farmor!
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så skoj att kika i farmors fotoalbum. Hon hade massor i sitt grålila skåp i sovrummet. Det var bilder från när min pappa och hans syskon var yngre, men även från farmors yngre år. Korten var brunaktiga, men det fanns också en del svartvita riktigt gamla.
Farmor var min bästa vän och jag saknar henne än idag trots att hon varit borta i 10 år. Hon var en trygg famn att krypa upp i dag som natt.
Om du hade levt idag hade vi firat din 95-årsdag. Inte illa det, gamla tanten. Men du får fira på ditt håll och vi på vårat håll... tills vi ses igen.
0 kommentar(er)
