Hur vi tjockisar behandlas i vården...

Som ni redan vet är jag hemma med lunginflammation vilket jag varit nu i nästan 4 veckor. I onsdags fick jag min andra kur penicillin och doktorn ringde mig på fredagen för att höra hur det gick.
Jag var ärlig och sa att jag tyckte inte det var mycket skillnad, så han bokade in ett återbesök till mig idag.

Bara att gå från parkeringen, in till luckan och sen vidare till väntrummet resulterade i att jag satt flämtande i fem minuter som om jag sprungit runt kvarteret. Jag blev hänvisad in i ett undersökningsrum, men fick sitta och vänta en kvart på läkaren så jag hade äntligen hämtat andan när han väl kom.
"Åh så pigg du ser ut att vara!" utbrast han.
Jag var ärlig även denna gången och sa att njaa.... minimalisk skillnad skulle jag väl säga.
"Du kanske inte vill bli frisk?" frågade han med en lite snäsig ton.
Tro faan att jag vill bli frisk! Vem vill leva med konstant andnöd så fort de går en meter?
Jag sa att febern är ju ännu inte nere på noll och jag blir så andfådd av att bara gå ut till köket till exempel.
"Det blir du väl i vanliga fall också?" sa han nonchalant.
Jag må vara tjock och klart jag blir andfådd vid lättare ansträngning. Men inte av att gå några meter i sakta mak!!!

Aja.... jag fick ta nya prover. Mitt infektionsvärde har gått upp! Jag har blivit SÄMRE! Men det ville han knappt erkänna när han satt med provsvaren framför sig.

Resultatet blev en ny (min tredje) starkare penicillinkur och återbesök på fredag. Kan ni förstå att jag INTE ser fram emot det besöket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0