Frustration

Så långt uppehåll nu och det första jag gör är att klaga och spy galla. Trevligt återseende eller inte =b


Jag känner ingen sådan där äcklig oroskänsla i magen som jag gjorde förra gången. Men det är ju för att den gången visste jag inget alls. Denna gången VET jag att något är på tok, men inte vad. Det är det som gör mig så frustrerad. Jag hatar att inte veta vad som hänt!


För dig som inte vet vad det handlar om (typ alla just nu) så är det så att jag den senste månaden har träffat en kille. Mycket bra kille, som jag kände kunde vara den rätta. Inga tvivel på det... förutom den där förra gången, men det var snabbt överstökat =)

Nu är det så att från och med igår sen vi skiljdes på stationen så har vi inte pratat i telefon... vilket är väldigt ovanligt eftersom vi brukar spendera varje vaken och fri timma i telefon med varandra.
Jag har fått två SMS i vilka det har kort och konsist framförts att vi måste "snacka". Om vad vet jag inte! Och igår tyckte han antagligen det blev för sent att ringa efter många timmar som han i stället spenderat på "Heta linjen".


Idag har jag väntat hela dagen sen jag kom från skolan. Efter många timmar så bestämde jag mig för att ta en dusch... Tror du inte att det är just då som han ringer >.< Så det missade jag ju, och sen svarar han inte när jag ringer upp.
Irriterande om något!!!!!!!!!!


Så jag väntar och väntar... Och fortsätter att vänta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0