Tassimo T20

Via Buzzador fick jag erbjudandet om att pröva och, sen om jag var nöjd, köpa en Tassimo T20. Jag valde att behålla min!

Den är så smidigt och brygger exklusivt kaffe på bara någon minut. Eller varför inte choklad eller te? Det går lika bra. Och gott blir det också! =D


Första dagen

Idag har jag varit min första dag på praktiken. Den gick fort tycker jag och det var mycket nytt, men det kommer nog gå bra.
Fick faktiskt assistera lite redan idag. Testade några urin-prov med stickor och skötte CRP-maskinen. Kul! =)
Får se vad som händer i morgon. Kanske blir lite hembesök då. Det var inte riktigt säkert.

Återigen

Nu sitter jag här igen... Vem fan var det som slog mig så hårt i ansiktet? Jo just det.... Mr. Depp Ression. Tjenare! >.<

Va fan är det för fel på mig? Eller är det andra det är fel på? Varför är jag så jävla sårbar? Varför tar jag åt mig allt helhjärtat när det kommer halvhjärtat från den andra. Jag målar vackra regnbågar med den svartvita färgen jag fick av den andra.

Och halsjäveln börjar göra ont igen. Eller fel av mig... Den gör ont hela tiden så jag märker inte av det längre, men jag märker ju skillnade nu när den ökar i styrka och det blir lite svårare att svälja.

Fuck this shit!

Tack!

Jag har fått fina påhejande kommentarer på mitt "Idag..."-inlägg. Tack så mycket för det, det känns skönt att ha ert stöd =D

Saknar!

Nu när jag varit hos psykologen inser jag hur mycket jag saknar de motiverande samtalen på Väddö. En halvtimmes sådant samtal gav mig så otroligt mycket mer än 45 minuter hos psykologen. Hade det varit möjligt hade jag hellre haft sådana samtal med Nettan än med psykologen. *suck*

Min underbara folkhögskola
Bästa skolan ever!

Idag...

Nu har jag nyss ätit frukost-lunch. Jag var liksom inte hungrig när jag vaknade så jag väntade till lunchtid och tog två mål i en smäll, haha. Idag fick det bli äggröra, kyckling och räksallad =)
Angående LCHF så var jag hos min syster igår. Och vi åt en kanongod middag, men det är ju som vanligt, haha. Men jag varit lite orolig för vi skulle se på film och ALLTID när vi gjort det förut så har vi haft snacks. Men det gick jättebra. Min syster hade lite godis i form av Dumle-klubbor och tack och lov tycker jag de är så jobbiga att äta så jag äter inte Dumle i någon form. Men helt plötsligt såg jag en skål med EN sur flaska i. Ni vet en sådan där blå och rosa som är supersura först men sen blir såååååå goda. Men jag tog den inte! =D Jag tycker faktiskt att jag får vara lite stolt över mig själv, därför skryter jag om det =b


Sen i eftermiddag ska jag till psykologen igen. Det blir andra gången jag träffar henne, så jag får se vad som blir sagt idag. Är ju ett tag sen jag träffade henne. Var nog dagen innan midsommar har jag för mig.


Och igår kom pappa och sa att han hade tittat på en bil. Så idag ska han köpa den. Det var visst en Volvo... som såldes på Saab. Är det bara jag som tycker det är roligt? =b Men detta betyder alltså att han ska byta in Kingen. Min kära KingCab som jag har fått köra runt i nu. (Ja, jag gillar stora, men framför allt HÖGA bilar).
Men samtidigt ska det bli spännande att få köra en annan "vanlig" bil. Bara nu inte pappa kommer nojja så jag inte får köra på ett tag för att han ska lära sig bilen först...

Pappas bil
Hej då Kingen! (Ja alltså den svarta längst bort)

Huvudvärk

Väldigt irriterande huvudvärk som ligger i pannloben och dunkar. Vet inte om det beror på sömnbrist eller på en annan grej. Tror det kan vara en kombination faktiskt.


Jo, det är såhär att sen i måndags så har jag hållt mig till LCHF för jag har fått höra att det ska vara bra för dem som har PCO. Och dessutom har det ju funkat för andra med viktnedgång, så kan ju hoppas. Men det är jobbigt!

Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om min ätstörning? I alla fall så gör den det svårt. Igår jag jag i cirklar och kände för att skita i det hela och gå och handla. Men jag klarade mig. Får se hur länge.
Jag känner mig så rastlös när jag inte har något att plocka med och tugga på. Som om hela mitt liv har gått ut på det... Och det har det väl. Jag har bara inte sett det själv förrens nu.

Jaja... Så jag ska i alla fall nu försöka hålla mig till detta, men även tillåta mig att frossa till ibland. Jag kan inte ta bort livets goda stunder helt.
Men jag tror ju att detta kan vara en stor anledning till min huvudvärk. Min hjärna får inte kolhydraterna som den är van vid.
Så jag kan ju förvarna er... ett tag framöver kommer jag vara lite smått dum i huvudet =b

Omplåstrad

Idag var det då dags för lite praktiskt övning i subcutana injektioner och kapillär provtagning.


Injektionerna var lite läskiga på grund av de stora nålarna. Vet fortfarande inte hur det kommer gå att göra på riktig människa =S

Men kapillär-provtagningen var som väntat inga problem med. Det enda kruxet var ju att vi skulle sticka varandra och jag var ju inte så sugen på att bli stucken. Men samtidigt var jag väldigt nyfiken på mitt blodsocker så till slut fick en klasskamrat göra det. Det gick snabbt och NÄSTAN smärtfritt. Det gör faktiskt ondare när man gör det på sjukhus/vårdcentraler kom vi alla fram till. Skärp er systrar! =b Sen fick jag ett sött litet plåster =)

Btw... Mitt socker låg på en (för mig förvånande) bra nivå. Den var normal! Lucky me! Hehe.

Venösa blodprov

Idag var det dags för lite praktisk övning på blodprovstagningen. Redan när jag såg förpackningarna med nålen kände jag ett obehag. I mitt inre såg jag hur den skulle punktera genom låtsasarmen i gummilknande material och ändå.... äckel.
Det är lite fusk. Armen vi skulle ta på sitter ju inte på en patient som kanske som jag nästintill gråter av att bara prata om blodprov. Det är ingen riktig hud eller ven som nålen ska igenom och in i. Det finns ingen smärta. Venen syns och känns väldigt tydligt. På detta viset gick det hela väldigt smidigt. Jag fyllde mina små rör med saft.
Men jävlar vilken nål det är då. Jag har aldrig kollat noga på en sådan förut. Men inte konstigt att det gör ont. Usch! Frågan är bara om det verkligen kommer gå på riktigt. Svårt att hitta venerna och sånt där... och så ska man träffa och sånt. Jobbigt!

Skoldags!

Idag börjar skolan igen =) Om bara lite mer än 45 minuter är det dags att infinna sig i något klassrum för uppropet. Sen är det lektioner på en gång för vi ska ut på praktiken redan nästa vecka och då får vi lite specialschema första veckan.
Jag tror det kommer kännas som en vääääldigt lång helg bara. Jag undrar om vi har fått några nya ansikten... Och om några försvunnit? Spännande!

Hoppet finns där någonstans...

Tuula säger att jag kommer hitta någon bara jag slutar leta.

Jag slutar hela tiden och varje gång kommer någon och rycker undan mattan under mina fötter så jag faller för dem. Men när jag ligger där tittar de bara på mig och skrattar åt mitt klumpiga fall och går sin väg.

Typ så känns det som, men jag vet Tuula. Någon gång finns det någon som kanske orkar stanna kvar med mig. Just nu hoppas jag ju på att det blir Hagen, men det får tiden utvisa. Jag försöker ta ett steg tillbaka och låta honom andas. Men det är svårt för mig att göra det när jag vill kasta mig in i saker för känslorna svallar.

Tack!

Tack för era fina och uppmuntrande kommentarer på mina nyliga inlägg, Annie och Tuula.

Jag är oftast väldigt osäker på min egen kunnighet och förmåga innan jag utfört något. Men oftast brukar det visa sig att jag klarar av det när det väl är gjort.
Men just dessa saker om venprovtagning och kateterisering är ju saker som kan skada andra. Det gör mig fruktansvärt rädd.Vi får se hur det blir när jag väl är där på praktiken.



Och sen det här med andra folks känslor och tankar. Många lever hellre i sin egen fantasi om att det är bra i stället för att få ett nej och behöva börja om igen. Jag är oftast en sådan person. Jag håller ut så länge jag känner att fasaden kan hållas uppe. Jag vill inte misslyckas, speciellt inte när det kommer till killar. Jag blir "hon som aldrig kan få en kille" och tilläggskommentaren blir då "nä, det är väl klart. se på henne" och sen ett självklart himmlande med ögonen.


Nä, nu ska jag rycka upp mig. Jag kommer i mina moments, men just nu är jag på bra humör =) Tack än en gång för er uppmuntran. Den behövs =)
Kram till er!!

Kateterisering

Jag tror jag kommer drömma om att sätta in kateter i natt. Känns som jag verkligen har suttit hela dagen och läst och skrivit om det. Massor med krångliga ord, men tror jag jag har en aning i alla fall om de olika metoderna och sådär.
Men om jag skulle våga sätta in en på en person tvivlar jag starkt. Är så rädd för att skada någon. Usch... har jag valt att utbilda mig i ett yrke där jag kanske förväntas ha mer ansvar än vad jag klarar av? =S

På dåligt humör

Jag kanske ska skita i att involvera mig i killar när jag bara blir på dåligt humör av det hela verkar det som.

Det är så svårt att veta vad andra tycker och tänker. Och lika svårt är det att fråga för tänk om... om personen inte tycker och tänker som du....

Helt körd

Två dagar i rad har jag trott att jag skulle få ut och köra, men inte då =( Jag vill ju!

Många gånger när jag kommit hem sent på kvällarna och jag vet att pappa sover har jag haft lust att åka ut själv. Olagligt, jag vet, och jag skulle aldrig göra det. Men spänningen lockar =)

Men i morgon blir det väl heller inget och inte på hela helgen säkert. Trååååk! =(

Tack!

Tack och lov så jobbade läraren som jag mailade. Hon började idag som tur var, hehe. Och hon fick mig att förstå frågan, som var ganska enkel när jag väl visste vad de ville få ut av den. Tänk vad lite krångliga ord kan ställa till det ; )
Varför göra det enkelt när det kan vara svårt? =b Jaja... nu är jag klar med det momentet i alla fall. Blodprovstagning i kapillärer och vener. Just det som jag fasar för! =O

Inte kapillärprover dock. Där ser jag aldrig nålen punktera huden så det har jag inga problem med. Jag har gjort det massvis med gånger i hemtjänsten. Det är de venösa proverna som får mig att vilja gömma mig.

Fastnat

Åh, jag har fastnat på en uppgift. Jag förstår inte alls vad som står där. Det är i de stunderna jag på allvar tror att jag är dum i huvudet.

Varje ord för sig förstår jag någorlunda, men ihopsatta i den meningen blir det rena grekiskan. Och jag hittar dessutom ingenstans någonting som kan vara ett möjligt svar.

Jag mailade en lärare, men vet inte ens om de jobbar än eller om det är den läraren jag ska fråga. Åh, så krångligt allt blev =(

Plugg

Nu har jag suttit och pluggat lite om blodtrycks- och pulsmätning. Men fy tusan va många svåra ord det var. Flera gånger har jag fått skriva saker som jag inte har en aning om vad det är.
T.ex: "lymfkörtelutrymmning i axillen"

Jaja... jag får nog reda på det när skolan börjar.

Btw så drömde jag om den kommande praktiken härom natten. Jag utförde en blodprovstagningen i armvecket. JAG! Usch.... hur ska jag klara det här? =(
Det är just för de här sakerna som jag i alla år tvekat på att ens söka mig till utbildningen. Klarar jag att sticka  nålar i folk så klarar jag nog vad som helst =b




Det är konstigt det där egentligen. På hur olika saker kan effektera en person på så olika sätt. Jag kan se tarmar som väller ut från ett öppet sår i magen utan några som helt problem. Jag kan torka bajs, kiss och spy utan att rynka på näsan. Blod effekterar mig inte.
Men att se en nålspets punktera genom huden..... huuuu. Det får mig att blunda och stöna högt. Hur ska jag då kunna utföra det själv på andra??? Stackars den saten som får mig som praktikant =(

Svar till Tuula

Tuula skrev: "Det är absolut inget fel på dig gumman!" när jag frågade mig själv och alla andra som läser vad som är fel på mig i mitt förra inlägg.

Tack för att du säger så. Det jag antydde på var att det måste ju vara något slags fysiskt fel på mig eftersom min kropp gör såhär mot mig. Halsen blir aldrig bra och ska jag nu komma in i en ny period av sömnlöshet precis när jag börjat hämta mig från den andra vet jag inte vad jag ska ta mig till.


Förlåt att det blir mycket depp idag. Jag har nog en "tyck synd om mig själv-dag" känns det som då jag bara sitter med gråten i halsen och vill försvinna.

Trist dag...

Idag är jag inte på så bra humör än känner jag. Deppig... Även om jag bara har varit hemma i en hel dag så känns det som att det är jättelängesen jag åkte ifrån Hagen.

Jag var där en hel vecka och hade det verkligen mysigt och bra. Han är en jättefin kille! Saknar honom redan. Dock tror jag att det blev för mycket för honom för han verkar avståndstagande. Skulle inte förvåna mig då jag som vanligt slänger mig in i något med all min kraft och det kan säkert bli intensivt för den andra.

Inte blir jag på bättre humör av att jag fått ont i halsen igen.

Och natten var ett helvete! Jag hoppas bara att det var en engångsförteelse, för annars lägger jag mig ner och gråter. Jag orkar inte ha det så igen. Måste varit uppe minst 8 gånger och sprungit på toa.

Vad är det för fel på mig egentligen!? =(

RSS 2.0